Tidigare aktiviteter 2018

Mufflon, en ovälkommen gäst i den svenska naturen, onsdagen 7 februari

Föredrag med Nils Carlsson, länsstyrelsen, och Jan-Erik Mårtensson, tidigare distriktsveterinär. Föredraget var ett samarrangemang med Kristianstad Bromölla Jaktvårdskrets och lockade 17 personer.

Nils inledde med att berätta om EU:s direktiv gällande invasiva arter. Det är förbjudet att byta, odla, föda upp, transportera, använda och hålla 49 arter som listas som invasiva främmande arter av unionsbetydelse, enligt EU-förordningen 1143/2014 om förebyggande och hantering av introduktion och spridning av invasiva främmande arter. Förordningen började gälla 1 januari 2015 och hittills är implementeringen i Sverige dålig. Gemensamt för invasiva arter är att de i sin naturliga miljö lever i ekologisk balans med andra organismer medan de vid introduktion i en ny livsmiljö plötsligt kan inleda en okontrollerad massförökning. Nils nämnde mårdhund som exempel, en djurart som i sin naturliga miljö i Korea har ungefär samma täthet (djur/ arealenhet) som rävar hos oss. Efter att arten släppts ut av ryska pälsdjursuppfödare har den spridit sig västerut. I Finland skjuts numera cirka 200 000 mårdhundar om året, i Tyskland uppskattas antalet mårdhundar till ett par miljoner. Andra exempel är tvättbjörn (ungefär 1,5 miljoner i Tyskland), kinesisk muntjak, som nu är det vanligaste hjortdjuret i England, växter som sjögull och parkslide. Genom att handeln blir alltmer internationell och vi människor rör oss mer över klotet ökar riskerna för att nya invasiva arter introduceras. Exempel på sena inkomlingar är suzukiflugan, vattenkrassula och gul skunkkalla. Nils betonade vikten av att agera tidigt, innan nya arter får ordentligt fäste samt att det utarbetas ett lagstöd för tvångsinsatser på enskild mark.

Dagens rubrikart, mufflon-fåret finns i fria bestånd på flera ställen i landet efter rymningar eller släpp från vilthägn. Enligt Jan-Erik Mårtensson är mufflon nära släkt med våra tamfår och kan para sig med får i frigående besättningar. Dessutom finns risk för överföring av smitta till tamfår.  Det finns risk att mufflon kan bli en invasiv art och få en utveckling liknande den som vildsvinen genomgått.

Jan-Erik informerade om smittskydd och de sjukdomsrisker som djur, inkomna på olika sätt, kan föra med sig. Särskilt farliga är de som kan utvecklas till epizootier (epidemisk spridning bland djur) eller zoonoser (sjukdomar eller smittämnen som på ett naturligt sätt kan spridas mellan djur och människor). Som exempel nämns rabies, tuberkulos, blåtunga och skrapie.

Jan-Erik visar avskjutningsstatistik för klövvilt där det framgår att antalet fällda älgar och rådjur i princip halverats sett över en 25 årsperiod och samtidigt har slaktvikterna minskat. Han vill förklara detta med en ökad utfodring med sockerbetor. Både rådjur och älg är ”kvalitetsbetare” som lever på ett brett urval av örter, knoppar och kvistar. De har mikroorganismer i tarmsystemet som ”jäser” maten innan den hamnar i magsäcken och som gör näringsämnena tillgängliga. Sockret i betorna stör mikroorganismerna. De oftast jordbemängda betorna sliter hårt på tänderna samtidigt som sockret från betorna bidrar till inflammationer i tänderna.

Jan-Eriks råd är att sluta mata klövviltet med sockerbetor. Sätt ut saltstenar, låt frötallar stå kvar och sprida tusentals tallplantor som blir till älgarnas vinterfoder, anlägg viltåkrar och kapa ned sly. Endast under besvärliga vinterförhållanden behöver viltet stödutfodring och då helst i form av havrekross eller speciellt viltfoder.
Kenth Ljungberg

Storspovar

Örnbuss till kusten söndagen 28 januari

Tjugoen passagerare under ledning av Evert Valfridsson från Fågelklubben och Christer Neideman från Naturskyddsföreningen anlände till Tosteberga hamn och Nils Waldemarsson från Fågelklubben mötte upp vid hamnen. Vädret var milt, mulet och blåsigt. På stenarna utanför örnåteln satt 4 -5 unga havsörnar och ibland var någon av dem uppe i luften och visade sina breda vingar. Vi njöt också av byalagets grillade korv. Sedan körde vi till södra änden av vår lilla skärgård och gick en liten runda runt Landön. På grund av den milda vintern var det inte så många dykänder som vanligt, men inne i den grunda viken innanför Lindö upptäckte vi både storspovar, bläsänder och en gravand. Vi kunde alltså redan nu ana att våren var på väg!
Christer Neideman

Unga havsörnar

Unga havsörnar

Örndag i Tosteberga söndagen 21 januari

Vädret var mulet, vindstilla och nära nollpunkten. Örnar fanns hela tiden att se runt örnmatningen och ute på öarna. Som mest sågs 19 havsörnar samtidigt och alla som kunde åldersbestämmas var ungfåglar. Nils Waldemarsson från Fågelklubben och Christer Neideman från Naturskyddsföreningen berättade om hoten mot örnarna och arbetet med att hjälpa dem på traven. I detta fall är det familjen Jarnemo som ända sedan 1977 matat örnarna vid Tosteberga, och denna dag satt Anders Jarnemo i gömslet för att avläsa örnarnas ringar och se varifrån de kommer. Evert Valfridsson räknade in ca 300 besökare och Tosteberga byalag sålde slut på 400 korvar!
Christer Neideman