Tack för höjda klimatambitioner
Ej publicerad 8 dec 2021

Onsdagen den 8 december 2021, skrev kommunalråd Peter Johansson (M) under på att Kristianstads kommun ska bli klimatneutral år 2030. Vi i den lokala naturskyddsföreningen stöder projektet och bidrar med aktuell kunskap och fungerar som idéspruta. Kommunen höjer ambitionen kraftigt inom klimatarbetet, vilket både är behövligt och helt nödvändigt för att Kristianstad inte ska hamna under havet i framtiden.

Flera lokala klimatengagerade organisationer har efterfrågat lösningar från politiskt håll – hur ska man nå Parisavtalet? Hur ser färdplanen ut? När ska vi göra vad? Kommunen har en koldioxidbudget, men den visar bara målet inte hur vi kommer dit. Nu pågår ett stort och intensivt arbete för tjänstemännen som ska arbeta fram färdplanen, som består i ett årligt förnyat klimatkontrakt. Varje år kommer våra folkvalda politiker att skriva under på en avsiktsförklaring med vad som ska göras för att komma i mål 2030.

Kommunen ska också starta projekt inom de två stora utsläppssektorerna jordbruk och transport. Särskilt jordbruk är en komplex och mångsidig sektor, med skiftande regelsystem och stor påverkan från EU och global marknad. Ändå är det här Kristianstad ska visa vägen för andra kommuner. Det blir en spännande uppgift där vi tillsammans med andra organisationer backar upp och stöttar med aktuella kunskaper som ständigt kommer från omvärlden. Likaså kommer kunskaperna från samrådsgruppen för klimatet till nytta i detta arbete.

Det är med stor respekt vi vill lyfta fram Kristianstads kommuns initiativ att ta ansvar för framtidens medborgare i kommunen. Kommunstyrelsen har lyssnat och tagit till sig av allvaret. Det allvar som ett barn menar, när hon skriver följande på sitt plakat till en klimatdemonstration utanför rådhuset: ”Vår framtid ligger i era händer”.

Rune Stenholm Jakobsen, för Naturskyddsföreningen i Kristianstad och Bromölla

 

 

Oro över Härlövstrafikens cykellösningar
Publicerades 1 dec 2021 med rubriken ”vi som vill cykla på Härlöv är oroliga”

Härlövstrafiken är mer än handelstrafik. Cirkulationsplatserna här utgör knutpunkter för arbetspendling med cykel samt delar i viktiga kommunala och regionala cykelstråk. Detta bör alla involverade vara medvetna om och det är anledningen till att vi i den lokala naturskyddsföreningen bryr oss särskilt mycket om vägbreddningen på Härlöv.

Att det just är vägbreddning som pågår gör det till ett ärende som inte innebär remissrunda. Därför har vi på eget bevåg under sommaren sökt svar hos tekniska förvaltningen om hur man tänker lösa den slutgiltiga cykelsituationen på Härlöv.

Oron finns tyvärr kvar, trots svar om att man inte kommer minska säkerheten för cyklister. Detta är inte av misstro mot förvaltningens kunskaper, men en oro på grund av vad som ser ut att vara en olöslig knut, om man inte tar till stora utgifter. De ritningar vi har sett visar på en situation där cyklister tvingas korsa fyrfiliga vägar istället för dagens tvåfiliga vägar. Den dyra men säkra lösningen anser vi är cykeltunnel. Annars behövs något som sänker bilarnas hastighet tillräckligt och här blir det komplext när bilar kommer in och ut ur cirkulationsplatser på fyrfiliga vägar.

Eftersom vi inte har fått tydligt svar om lösningen är det anledning till oro. Vi tänker särskilt på de som cyklar till och från Härlövs handelsområde, men lika mycket på cyklister på stråken Kristianstad – Färlöv, Kristianstad – Önnestad, Kristianstad – Hässleholm, samt alla cyklister mellan Kristianstad och orterna Tollarp, Ovesholm, Vä, Öllsjö och Slättäng.

Vi vill starkt påminna alla om kommunens antagna trafikplan som tydligt säger att cyklister ska prioriteras framför bilister. Vi hoppas på en förnuftig, framtidssäkrad lösning som tar höjd för ökat antal cyklister i dessa knutpunkter och att inga ska behöva skadas på grund av för låga ambitioner.

Rune Stenholm Jakobsen, för Naturskyddsföreningen i Kristianstad och Bromölla

 

Bromöllas miljöarbete – en mörk spiral neråt
Publicerad 11 nov 2021

Bromöllas kommun utsätter sina medborgare för stora risker för att få sämre livskvalitét, när den väljer att avveckla kommunekologtjänsten. Vi ser en ökande nonchalans från kommunens sida.

Bromölla har på 6 år gått från en ganska bra placering som nr 66 av Sveriges 290 kommuner i

Miljöbarometern, till den skrämmande tydliga bottennivån. 2021 bedömde Miljöbarometern att Bromöllas miljöarbete var så bristfälligt att det hamnar på plats 286 av 290 och sämst av Skånes kommuner. När man studerar svaren till Miljöbarometern, står det tydligt att Bromölla valt att inte svara på många av frågorna. Vi i den lokala Naturskyddsföreningen ser ingen annan förklaring än att det råder mycket stor brist på miljöarbete i Bromöllas kommun.

Skadan som sker pågår här och nu. Bromöllas invånare utsätts för stor risk att få en sämre livskvalitét när livsmiljöer exploateras, förändras eller inte följs upp. Härmed måste vi uppmana medborgarna i Bromölla att agera egna kommunekologer. Granska, ifrågasätta, överklaga om ni hittar fel i beslut och dokument.

Framförallt kan vi alla utgå ifrån att det inte går att lita på att kommunen gör sitt jobb för att säkra att livsmiljöer inte försämras. Kanske handlar det om just din väg, ditt närområde, ditt dricksvatten, din fiskesjö, din luft, din hälsa.

Rune Stenholm Jakobsen, för Naturskyddsföreningen i Kristianstad och Bromölla

 

Planeten anropar kommunfullmäktige!
Ej publicerad 8 nov 2021

Kommunfullmäktige i Kristianstad – verkligheten har hunnit ifatt er! Ni kan inte längre undfly det ansvar ni har att göra det bästa för samhället. Klimatlösningarna finns – det är enbart politisk motvilja som står i vägen. Inom kort ska ni besluta om budget. Det finns en självklar post att prioritera. En post som både ger stora samhällsvinster, ökad folkhälsa, bättre miljö och kraftigt minskade utsläpp. Vi talar om Cykelsatsningar.

Att låna några 100 miljoner för detta är inget problem, det har pandemin visat. Kristianstad tog nyligen miljardlån till vallarna – en nödvändig utgift. Men en storskalig cykelsatsning betalar tillbaka investeringen igen många gångar om. Rapport efter rapport stämmer in i kören. Sweco kunde nyligen berätta att 15.000 extra cyklister i Göteborg har gett en miljard kronor i samhällsvinst, främst pga att man undviker 25 förtida dödsfall. Trivector har berättat att Växjö kommun kan ge samhällsvinster på 220 miljoner kronor årligen, genom att investera en engångssumma på 400 miljoner kronor. En återbetalning på mindre än två år. Överallt är det samma tydliga visa.

Nu är det dags att våra folkvalda tar fakta till sig och agerar förnuftigt istället för att kasta pengar i sjön. Vilket skulle bli den bokstavliga innebörden av att prioritera bilvägsbyggandet.

Låna stort. Cykelsatsa. För allas skull.

Rune Stenholm Jakobsen, för Naturskyddsföreningen i Kristianstad och Bromölla
Tomas Stanislawski, för Cykelfrämjandet Kristianstad

 

Balans istället för tillväxt
Ej publicerat 19 okt 2021

Tiden mognar för en ekonomisk omställning. Ekonomi är hett inom miljörörelsen och det är inte konstigt. Utan ekonomisk balans kollapser allt.

Med senaste IPCC-rapporten kom starka reaktioner världen över. Anders Wijkman och andra profilerade representanter för finansvärlden och näringslivet gick ut i SVT Rapport 13 augusti med att de vill se radikala förändringar av det ekonomiska systemet. Sammanfattningsvis: Dagens ekonomiska modell är för kortsiktig och försvårar omställningen – vi kan inte konsumera oss ur krisen. Än tyngre är den globala rapporten från Future Earth som uppmärksammades i SVT Rapport 17 augusti, som visar ett stort folkligt stöd för att gå bort från tillväxtekonomin till förmån för en ekonomi som ger välmående.

Senaste året har Naturskyddsföreningen, Greenpeace och andra aktörer höjt insikten om hållbar samhällsekonomi genom podcast, webbinarum och paneldebatt. Problemet är att politikerna inte lyssnar till befolkningen. De lyssnar till näringslivet. Både i EU och i Sverige står det mycket klart att även om man gärna satsar lite grönt, så ska ”tillväxten” räddas också. Detta hände med de stora coronastödpaketen i EU.

Nu finns det en del som vill hävda att man både kan ha tillväxt och hållbarhet. Att solcellsföretag och liknande, kan behöva växa. Ja, enskilda företag kan ha en kortvarig ekonomisk tillväxt som går ihop med klimatarbetet, men detta är något annat än tillväxt för nationens samlade ekonomi. Alltså varje lands BNP. Visst finns det några fantastiska win-win möjligheter vi ska ta vara på: Regenerativt jordbruk, återvätning, cykelsatsning – investeringar som ger samhället stora vinster tillbaka. Men det är inte det näringslivet, och många politiker, menar när de hoppas på att kunna förena tillväxt och hållbarhet.

Det behövs nu sund realism med ekonomisk balans. Minska produktionen i alla led, förutom det vi behöver för omställningen. Ransonera uttag av råvaror så vi kommer ner på en hållbar nivå. Kommer vi känna oss fattigare av det? Om vi ser värdet i annat än produkter kan vi känna oss rikare. Vi måste fråga oss själva vad vi värdesätter mest i livet. Mera fritid? Mindre ekorrhjul? En bättre livsmiljö?

Människan fortsätter utvecklas utan målet om ständigt ökande BNP och det trevliga är att vi faktiskt kan komma ur detta med mera välmående. Vi skulle få färre krig och konflikter, vi skulle få bättre folkhälsa och därmed färre sjukdagar. Om – vi tar till oss insikten att vi redan har överskridit många gränser för ett hållbart uttag och börjar minska produktionen.

Den globala allmänheten har vaknat. Man vågar nu äntligen ifrågasätta tillväxt. Begreppet hör inte hemma i modern hållbar ekonomi. Det har spelat ut sin roll och kan med rätta förpassas till ett museum med etiketten ”förlegat trubbigt verktyg från 1990-talet”. Låt oss istället fokusera på det viktiga – balans inom planetära gränser.

Rune Stenholm Jakobsen, för Naturskyddsföreningen i Kristianstad och Bromölla

 

Debattartikel i Bladet 2021-09-03
Publicerad runt 15 sept 2021

I en debattartikel i Kristianstadsbladet 2021-09-03 har Boo Nilsson angett Sveriges utsläpp till 47 miljoner ton koldioxidekvivalenter, vilket är ungefär 1 promille av världens totala utsläpp. Denna lilla del höjer inte temperaturen mätbart, ej heller blir haven nämnvärt varmare eller surare.

Men nu är det bråttom, ty Jordens temperatur sen människan började påverka den i det tidiga 1800-talet ökar allt snabbare och kan få polarisar och permafrost att tina varvid temperaturen kan höjas, utan att människan på något sätt kan hindra en skenande utveckling mot livsformers avveckling.

Varken Sverige eller förmodligen några andra länder kan bli fullständigt fossilfria och det behövs inte, ty en mycket liten del kan tolereras såvida vi binder större mängder koldioxid på ett hållbart sätt.

Varje lands utsläpp måste divideras med dess invånarantal. Då var genomsnitts-svenskens utsläpp år 2020 ungefär 4,7 ton + en summa motsvarande vad svenskarna orsakar av utsläpp utomlands. Vi importerar ju mycket från Kina. Motsvarande mängd CO2-utsläpp bör då dragas ifrån dessa länders utsläpp, i detta fall Kinas. Detta lands utsläpp, 10,4 miljarder ton/1,4 miljarder invånare blir ungefär 7,4 ton minus de utsläpp som västvärldens konsumtion orsakar här. Innebörden är, att det i hög grad är vi i väst som orsakar Kinas utsläpp och därför har vi också möjlighet att ändra på det. Antingen genom att producera själva eller ställa högre krav på Kina. Man måste också ta hänsyn till vilka andra möjligheter som finns för energiomvandling, vattenkraft, vindkraft, biobränslen m.m.

Över hela världen behövs en reduktion av CO2-utsläppen och man kan bara hoppas, att politiker ständigt påminner sina medborgare om detta och sen inför regler och lagar, som möjliggör det. En så enkel sak som att ta bort subventioner till fossila bränslen skulle spara mycket fossil energi och dessutom ha andra positiva effekter. Det är hela 12 miljarder skattekronor som går till det.

Svenne Hermodsson, för Naturskyddsföreningen i Kristianstad och Bromölla

 

SKROTA PLANERNA PÅ ETT FRAMTIDA VÄGBYGGE I VÅRT UNIKA VÅTMARKSOMRÅDE!
publicerad 20 september 

Ett ändringsförslag i Kristianstads kommuns översiktsplan för Kristianstad stad har varit ute på remiss. Vi har i ett gemensamt yttrande lämnat våra synpunkter. Vi tycker att ansatserna i planförslaget i grunden är bra och att många av förslagen presenterar bra avvägningar när det gäller hänsyn till olika intressen och hur negativa effekter kan mildras. Nu närmar sig beslutsdatum för kommunfullmäktige och vi har förstått att man överväger att ta ett mycket dåligt beslut som kan få oåterkalleliga framtida konsekvenser. I beslutet vill man öppna för möjligheterna att dra en väg genom det unika våtmarksområdet intill stadscentrum, nära vårt fina naturum Vattenriket.

Stadens möte med Helgeå och hela det blå-gröna stråket är en helt unik tillgång. Där måste stor aktsamhet råda när övergångszonen exploateras, så att de enastående och exklusiva natur- och sociala värdena bevaras. Hit hör definitivt hur Barbackaområdet bebyggs, men också hur man löser trafikfrågan. Och det är här vi känner mycket stor oro.

I planförslaget ingår vad man kallar Kristianstadslänken, som ska binda ihop centrum med Näsby. Här finns alternativen att dra en bilväg från bangårdsområdet eller från Barbacka. Vägalternativet från bangårdsområdet menar vi är ett rimligt alternativ, medan det från Barbacka är katastrofalt. Vi citerar här riktlinjerna i översiktsplanen: ”De aktiviteter som kommunen har rådighet över får inte innebära påtaglig skada på riksintressena.” Vi konstaterar dels att kommunen definitivt har rådighet, dels att båda alternativen fyller exakt samma funktion. Men Barbackaalternativet är klart dyrare och kommer för all framtid att förstöra oersättliga riksintresse- och andra värden.

En vägdragning från Barbacka ner mot Härlövsängaleden innebär att man drar vägen i ett Natura 2000-område, som även är ett område av riksintresse med högt klassade naturvärden. Med tanke på kommunens fina engagemang för biosfärområdet är det obegripligt att man ens tänker tanken att sätta kniven i Vattenrikets pulsåder och oåterkalleligen skada Kristianstad vattenrikes varumärke. Naturum med den närmaste delen av Linnérundan är Kristianstadsbornas viktigaste stadsnära strövområde och utgör Vattenrikets nav och reklampelare. En vägdragning parallellt med Linnérundan kommer förutom naturförstörelsen att ge en bullermatta som totalt förtar dagens upplevelse av naturen och dess egna ljud i den unika lugna stadsnära naturen även långt utanför själva gångvägen.

Nej, visa med ert beslut att ni står upp för Vattenrikets unika värden och möjligheten att nära nog ostört kunna njuta av dem alldeles inpå knuten. Släng omedelbart förslaget där det hör hemma, i närmaste papperskorg.

För Vattenrikets vänner, ordf. Roger Zetterqvist
För Naturskyddsföreningen Kristianstad och Bromölla, ordf. Rune Stenholm Jakobsen
För Nordöstra Skånes Fågelklubb, ordf. Nils Waldemarsson 

Ledare ger missledande bild
publicerad 4 september

Joakim Bromans ledare “Var är S när Mp riskerar landets elförsörjning?” 28/8 ger en helt felaktig bild av det uppblåsta mediedramat om kärnkraftsavfallet. Kärnkraftsbranschen trycker på för att få sina planer godkända och kommunpolitiker i kärnkraftskommunerna stödjer branschen. Och några politiska partier försöker att kamma hem politiska poäng.

Joakim Broman skriver felaktigt att reaktorn Forsmark 2 inte kommer att kunna återstartas år 2024. Men regeringens beslut om att utöka lagringskapaciteten i mellanlagret CLAB i Oskarshamn gjordes just för att man ska kunna ta hand om det uttjänta kärnbränslet! Genom beslutet får mellanlagret tillstånd att öka mängden lagrat kärnbränsle från 8000 ton till 11000 ton. Det finns alltså ingen anledning att stänga några reaktorer på grund av att det använda kärnbränslet inte kan tas om hand.

När det gäller slutförvaret kräver Naturskyddsföreningen och Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning (MKG) att kärnavfallsbolaget SKB nu redovisar de detaljerade resultaten från försöken med kopparkapslar i det så kallade LOT-försöket. SKB har hittills undanhållit försöksresultaten från delar av kopparytorna i försöket som var varmast och därför kan väntas uppvisa mest korrosion.

Självklart behövs ett slutförvar för det radioaktiva kärnbränslet som måste förvaras åtskilt från omvärlden i minst 100 000 år. När det farliga avfallet slutligen begravs 500 m under markytan måste vi vara säkra på att skyddsbarriärerna verkligen fungerar. Annars kan eventuella invånare i Östhammarstrakten om några tiotusentals år tvingas dricka radioaktivt vatten. Innan avfallet grävs ner måste man vara bergsäker på att alla delar av tekniken fungerar. I det perspektivet spelar knappast en försening på något eller några år någon roll.

Christer Neideman
Naturskyddsföreningen i Kristianstad och Bromölla

Fossilindustrin köper plats på ledarsidan
Replik på ledaren 21 augusti • inte publicerad 

Fossilindustrin har köpt sig in på ledarsidan i Kristianstadsbladet, genom att Björn Lomborg och den tankesmedja han representerar, ges utrymme att motverka klimatarbetet här. Lomborg har sedan länge mottagit stora summor för att hjälpa fossilindustrin genom att klippa ut bitar ur klimatrapporter som kan tolkas till deras fördel. På det enkla sättet har han fått uppmärksamhet och blivit omtyckt hos klimatförnekare. Den granskande organisationen Desmog har avslöjat att tankesmedjan har fått stora ekonomiska bidrag från fossilindustrin och att Lomborg härifrån på bara ett år, mottog så mycket som $775.000.

Med detta sagt har vi inget förtroende för Björn Lomborg och tankesmedjan Copenhagen Consensus Center.

Rune Stenholm Jakobsen, för Naturskyddsföreningen i Kristianstad och Bromölla

Utopi, Broman
Replik till Broman • inte publicerad 

Ledarskribent Joakim Broman har grundläggande fel i sina påståenden, vilket vi från Naturskyddsföreningen i Kristianstad och Bromölla vill uppmärksamma allmänheten om. För det första menas det generellt med begreppet ”ekonomisk tillväxt” en ständig ökande BNP,
alltså att samhällsekonomin växer. Att inte ha tillväxt är inte det samma som att bli fattig – det är tvärtom en försäkran om att kunna fortsätta leva i framtiden, genom att hushålla med resurserna. Envar ansvarsfull ekonom borde tänka så för att försöka ställa till rätta den skada mänskligheten har orsakat. Det kan vara för sent. Med senaste IPCC-rapporten kom starka reaktioner världen över. Inte minst kring den skadliga ekonomiska tillväxtmodellen, som Broman vill försvara. Anders Wijkman och andra profilerade representanter för finansvärlden och näringslivet, vill se radikala förändringar av det ekonomiska systemet (SVT Rapport kl 19.30 den 13 augusti). Sammanfattningsvis: Dagens ekonomiska modell är för kortsiktig och försvårar omställningen – det räcker inte att konsumera elbilar i stället för bilar med förbränningsmotor. Ännu tyngre är den globala rapporten från Future Earth som uppmärksammades i Svt Rapport 19.30 den 17 augusti som visar ett stort folkligt stöd för att gå bort från tillväxtekonomin till förmån för en ekonomi som ger välmående.

Det går verkligen INTE att kombinera fortsatt tillväxt med ekologisk eller klimatmässig hållbarhet. Det är utopi eftersom det självklart är en omöjlighet att fortsätta växa när resurserna tar slut. Vilket de gör i rask takt. Vilket en del människor redan upplever idag – och vilket vi själva snart kommer uppleva om inte mänskligheten drastiskt minskar uttaget av råvaror. Särskilt råvaruproduktionen från svensk skogsindustri är mycket ohållbar och klimatskadlig och kommer behöva omfattande reducering. Begreppet ”ekonomisk tillväxt” kan med rätta förpassas till ett museum med etiketten ”förlegat trubbigt verktyg från 1990-talet”.

Lösningar finns, men det är inte det Broman presenterar. Han presenterar ett falskt hopp. Nu behövs realism och det innebär att sluta ha tillväxt som mål och att generellt minska uttag av råvaror. Det kan leda till att vi alla kommer känna oss fattigare, det kan vara vi kommer känna oss rikare för att vi ser värdet i annat än produkter. Vi måste fråga oss själva vad vi värdesätter mest i livet. Ett bra ämne att ta upp för Kristianstadsbladets Klimatfredag, som vi uppskattar. ”Stagnation” i den ekonomiska växten innebär inte stagnation i samhällets utveckling, som Broman indikerar. Tvärtom är det genom att uppnå en ekonomisk balans att vi kan hoppas på att få leva kvar på den här planeten och få fortsätta utvecklas som människor. Tyvärr kan det vara för sent att uppnå ett så högt mål, då makthavarna genom decennier har låtit bli göra det som krävs, trots alla våra försök att tala reson med dem.

Rune Stenholm Jakobsen, för Naturskyddsföreningen i Kristianstad och Bromölla

 

Ohållbar journalistik att stötta ett kalasande näringsliv (Bladets rubrik)
Replik • Publicerad måndag 16 augusti

Joakim Broman sätter sig själv på tunn is i sin artikel på Kristianstadsbladets ledarsida den 8 augusti under rubriken ”Ohållbar argumentation för hållbarheten”.

Joakim Broman propagerar i sin artikel för fortsatt skövling av jordens ändliga resurser. Därmed sätter han inte bara sig själv på tunn is utan avvecklar också som ledarskribent, förtroendet för Kristianstadsbladet och går emot de riktlinjer bladet har fått av sin ägare Gota Media AB om att leverera faktafull information. Broman bortser från fakta när han hävdar att: ”Det som håller på att ta slut är inte jordens resurser, utan handlingsutrymmet i klimatfrågan”. Det kan inte ha gått någon förbi, inte ens Broman, att flera ändliga resurser snart kommer att sina och att detta kommer påverka vår livsstil enormt. Några exempel på detta är fosfor, byggsand och guld.

”Det kan inte ha gått någon förbi, inte ens Broman, att flera ändliga resurser snart kommer att sina och att detta kommer påverka vår livsstil enormt.” Även de förnybara resurserna som skog och vatten används upp i rasande takt och kommer obönhörligen leda till brist på produkter vi i dag tar för givet. Vattenbrist leder återkommande till väpnade konflikter. Även med 100 procent förnybar energiproduktion kommer vi ändå att hamna i mycket stora omvälvningar om vi fortsätter med ohållbara uttag av resurserna. Dessutom orsakar resursförbrukning utsläpp av växthusgaser, vilka vi måste minska snabbt och kraftfullt. Bromans mål är tydligt, men ytterst oansvarigt: Att näringslivet ska få fortsätta kalasa ohämmat på de krympande resurserna och strunta i framtida generationers behov av dessa. Det handlar om kortsiktig vinst och det är ett svek mot framtidens människor. Vi behöver ställa om nu, till ett resurssnålt samhälle. Då behöver vi inte destruktiva ledare.

Rune Stenholm Jakobsen, för Naturskyddsföreningen i Kristianstad och Bromölla

Inget händer. Cykling är ingen gullig fritidssyssla, kommunen.
Publicerad 8 maj

Vi är trötta på inaktiviteten och vi säger nu detta: Att om inte Kristianstads kommun nu tar krafttag om cyklingen så är det att likställa med att ge upp.

KLIMATARBETE Cykling är, med gång och kollektivtrafik, nyckeln till att minska mycket av utsläppen från Kristianstads kommuns största utsläppskälla – privatbilen. Vi ser dock en bekymmersam brist på utförande av viktiga åtgärder, såsom cykelplanen. Kristianstads kommun har antagit en gedigen trafikplan 2019. Här finns många goda målsättningar som ger förhoppningar.

Men en sak är dröm och en annan är verklighet. Utförandet av trafikplanen vilar i händerna på våra beslutsfattare, på förvaltningar och i nämnder. Nu har det gått två år sedan trafikplanen antogs. Man har en åtgärdslista med prioriteringar. I trafikplanen utses behovet av en Åtgärdsplan för cykling (U8) och den prioriteras högst (A). Det är lätt att förstå, för som trafikplanen själv berättar, så är cykelinnehållet inte beskrivit detaljerat nog.

Kostnaden för åtgärdsplanen beräknas vara 500 000 kronor – småpengar i trafiksammanhang. Naturskyddsföreningen i Kristianstad och Bromölla har frågat tekniska förvaltningen om varför man inte redan utfört cykelplanen, eftersom den står med i åtgärdsprogrammet för miljömålen. Det var ju ambitionen att en sådan skulle vara klar år 2020. Och detta ansågs kunna utföras inom den befintliga budgetramen för verksamheten, alltså utan extra anslag. Tekniska förvaltningen berättar att man anser sig ha bakat in den i trafikplanen och därmed ha uppfyllt målet. Detta stämmer inte då det fortfarande saknas just det som trafikplanen begär av en Åtgärdsplan för cykling (U8).

Dessutom berättar de att budgetanslagen styr. Men det är förvaltningen själv som kom med det nedsågade budgetförslaget till tekniska nämnden. Nu är cykelplanen satt till att skapas först 2023. Orsaken till detta förklarades med att man behöver göra klart andra saker. Men tid har man haft. Tid har gått.

I det stora hela är vi besvikna över att cykling inte tas på allvar av Kristianstads kommun. Att man skjuter upp ett grundläggande arbete år efter år. Om det är så billigt att utföra en åtgärdsplan varför inte fixa den? – Varför hävda att man har gjort den, för att sedan hävda att man inte har råd? Sitter förvaltningen fast i ett gammaldags biltänkande? Och varför har tekniska nämnden accepterat förvaltningens nedsågade budgetförslag?…

Cykling är inte en gullig fritidssyssla för folk som inte har råd med bil. Fördelarna gentemot bilen är överväldigande. Cykling är ett eget trafikslag, ett effektivt transportsätt och en inkomst för samhället – i motsats till biltrafik som orsakar stora följdkostnader. Men det behövs många mil säkra, separerade, enhetliga och sammanbindande cykelvägar för att Kristianstad ska bli en bra cykelkommun.

Vi är trötta på inaktiviteten och vi säger nu detta: Att om inte Kristianstads kommun nu tar krafttag om cyklingen, så är det att likställa med att ge upp klimatarbetet. Det är en av de mest kostnadseffektiva klimatsatsningar som finns och det kan inte vänta längre.

 

De genomsnittliga elpriserna sjunker!

Insänt 25 februari, togs aldrig in, Insändarredatören kanske inte gillade sista stycket?

De senaste veckorna har vissa politiker och professionella tyckare klagat våldsamt på att elpriserna på den nordiska elbörsen tillfälligt steg när kylan slog till. Det är underligt att politiker och ledarskribenter, som normalt prisar marknadsekonomin, blir upprörda när marknadsekonomin slår genom just på elpriserna.

Man låtsas att det är stängningen av Ringhals 1 och 2, som inte klarar säkerhetskraven längre, och den ökande vindkraftsproduktionen som är problemet. Men huvudproblemet är alltför långsam utbyggnad av elöverföringen mellan Norrland och Sydsverige. En ny stor stamledning, Sydvästlänken, skulle varit färdig i början av år 2016. Men upphandlingen vanns av ett bolag (GE-grid) som uppenbarligen inte klarade av likströmstekniken och nu hoppas vi att Sydvästlänken äntligen tas i drift i slutet av mars. I framtiden behöver stamnätet förstärkas ytterligare, men nästa vinter är elöverföringen till Skåne betydligt bättre. Sverige hade år 2020 ett elöverskott på 25 TWh som exporterades, så i verkligheten har vi nästan alltid ett elöverskott.

Det som är viktigt är de genomsnittliga elpriserna under året. Om vi tittar på de genomsnittliga svenska elpriserna på elbörsen under de senaste åren så har de sjunkit ordentligt. Medelpriset var år 2018: 46 öre/kWh, år 2019: 41 öre och år 2020 extremt låga 22 öre/kWh. Att vindkraften byggts ut kraftigt är en av huvudorsakerna till att det genomsnittliga elpriset sjunkit.

Alla vet att det är olönsamt att i dagens läge bygga ny kärnkraft, ändå vill vissa politiker  subventionera fram ny, dyrare kärnkraft. Ett av förslagen är att sprida ut många små, ”modulära” reaktorer över hela landet. Modulära reaktorer är tänkta att serietillverkas i moduler och skickas sedan ut i landet och sätts upp där elen behövs. Om det blir Janne Wallenius ”Blykalla”-teknik som används blir det cirka 150 små reaktorer som sprids ut över landet. Åtminstone en av dem hamnar nog i Kristianstad kommun. Var skall den i så fall ligga?

Christer Neideman
Naturskyddsföreningen i Kristianstad och Bromölla

Elförsörjning. Verbala rallarsvingar mot vindkraften
Originalrubrik: Ny vindkraft är lönsam 10 feb 2021

Svar på Eric von Porats och Jan Norlins repliker om vindkraft.
Erics svar består mest av verbala rallarsvingar mot vindkraften och han verkar blanda samman vindkraftverken med fläktar. Men fläktar drivs av el och vindkraftverken producerar el – det är en väsentlig skillnad. Han skriver att senaste tiden producerade vindkraften bara 5 % av den totala elen i landet. Det är riktigt att vindkraftsproduktionen varierar efter hur mycket det blåser, men år 2019 producerade vindkraften 19,9 TWh vilket är 12 % av den svenska elen. År 2020 ökade vindkraftsproduktionen till 27,6 TWh vilket innebär mellan 16 och 17 % av den svenska elproduktionen.  Visserligen importerar Sverige el från andra länder ibland, men vi exporterar oerhört mycket mer el än vad vi importerar.

Till och med under de senaste kalla dagarna 3-6 februari exporterade Sverige hela tiden mer än vi importerade. Dagarna innan 1-2 feb var importen dock lite större än exporten under vissa tider på dygnet, eftersom det då var vindstilla i hela landet.

Jan hämtar argument från den brittiska organisationen ”Renewable Energy Foundation”, men denna organisation kan trots sitt namn beskrivas som en lobbyorganisation som motarbetar vindkraften. Jan verkar inte förstå hur miljömärkning fungerar. När tvättmedelsproducenter, Statens Järnvägar eller t.ex. vindkraftföretag vill miljömärka sina produkter med ”Bra Miljöval” betalar de en viss summa till Naturskyddsföreningen för att bekosta kontrollen av att produkterna verkligen är miljövänliga. Det är alltså inte pengar som påverkar Naturskyddsföreningens inställning eller åsikter.

Jan skriver att vindkraftsföretag börjar gå i konkurs. Ja, tyvärr har de låga priserna på el och elcertifikat gett ekonomiska bekymmer för en del bolag med äldre vindkraftverk. Men utvecklingen av ny teknik har gått fort och lönsamheten för de nya, större vindkraftverken är så mycket bättre, att Energimyndigheten bestämt att Elcertifikatsystemet ska avvecklas. I framtiden klarar sig alltså den landbaserade vindkraften helt utan subventioner. Om vi däremot vill bygga ut havsbaserad vindkraft behövs hjälp med att bygga ut anslutningen till havs, om sådana investeringar skall bli möjliga.

Jan frågar om Eons projekt i Simris. Man prövar att köra det lokala elnätet i ”ödrift” (utan kontakt med det yttre elnätet) ett antal veckor per år. Den mesta elen kommer från ett vindkraftverk och en stor solcellsanläggning och man har som reserv dels ett batterilager och dels en reservgenerator som drivs med förnybart bränsle – inte fossil diesel.

För övrigt kan jag rapportera att mina solceller idag, 6/2 en kall men solig dag, producerade 18 kWh det vill säga hälften av vad vi gör av med en kall vinterdag. Det är ganska bra och ännu bättre blir det längre fram i vår!

Christer Neideman
Naturskyddsföreningen i Kristianstad och Bromölla

Helt felaktiga argument används om vindkraften
2 februari 2021

Replik på Erik von Porats och Jan Norlins insändare om vindkraft 28 januari. De båda vindkraftmotståndarna är knappast objektiva och räknar upp många tveksamma eller helt felaktiga argument. Erik klagar framförallt på elpriset. Han har rätt i att elpriset på Nord Pool varierar kraftigt beroende på om vattenmagasinen är fulla eller inte, om det blåser eller inte, eller om kärnkraftverken fungerar eller inte. Men eftersom privatpersoner inte handlar el på den nordiska elbörsen, är det viktiga de genomsnittliga elpriserna – de som syns på elräkningen. Och långsiktigt har vindkraften ökat den svenska elproduktionen och därmed bidragit till lägre kostnader för privatpersoner. För övrigt gjorde hög vindkraftproduktion att elpriset på elbörsen två gånger sjönk ner under noll år 2020. I Energimyndighetens årskrönika 2020 kan vi också läsa: ”Under sommarmånaderna, då elanvändningen säsongsmässigt är som lägst, sjönk elpriset ytterligare till väldigt låga nivåer i Nord Poolområdet. De låga elpriserna var en viktig anledning till att ägarna till kärnkraftsreaktorerna valde att förlänga revisionerna.” Kärnkraftverken stängdes alltså ner extra länge i somras för att öka lönsamheten.

Jan börjar sin insändare med att påstå att Japan lägger ner sina vindkraftverk på grund av dålig lönsamhet. Samtidigt läser jag på Vindkraftsnyheter.se: ”Japan överväger att höja sitt vindmål till havs till 45 000 megawatt år 2040 från det tidigare målet om 30 000 megawatt.” Som jämförelse har vi cirka 190 megawatt vindkraft till havs i Sverige just nu, och då måste vi räkna Vänern som hav. När jag noggrant läser genom Jans alla negativa uttalanden hittar jag tyvärr nästan ingenting som stämmer. Han påstår t.ex. att Naturskyddsföreningen får bidrag för att samtycka till vindkraften. Var har han fått det ifrån? Själv vet jag att den lokala Naturskyddsföreningen aldrig fått bidrag för detta! Vi tar endast ställning efter vad som är bäst för natur och miljö. Vindkraften syns visserligen men ger mycket mindre miljöpåverkan jämfört med fossila bränslen, utbyggnad av vattenkraft och kärnkraft. Jan påstår felaktigt att vi svenskar subventionerar elen som exporteras till Tyskland. Tyskland och Danmark har alltid haft högre elpriser än Sverige och de stora elbolagen säljer gärna sin el till högsta möjliga pris eftersom en fri elmarknad infördes på 1990-talet.

Underligt nog är Jan lika negativ mot solel som mot vindkraft, men jag vill påpeka att den som installerar solceller kan minska eller helt slippa att betala själva elräkningen. Men räkningen för elöverföringen är det nog säkrast att betala. Fyrtio kvadratmeter solceller hjälper i alla fall till att producera lika mycket el som vårt hus behöver (7000 kWh/år). Jag tycker fortfarande att det bör finnas solceller på alla hustak!

Christer Neideman
Naturskyddsföreningen i Kristianstad och Bromölla

Ett grönare Skåne kräver en grön energipolitik 26 januari

Elens dag, 23 januari, har knappt uppmärksammats tidigare men i år skriver Anna Jähnke, (M), ”Ett grönare Skåne kräver en blå energipolitik”. Samtidigt skriver Per Einarsson och Lars Lundberg, (KD), ”Anders Ygeman verkar ha missat Elens dag- i år igen”.

Moderaternas insändare framhåller att det måste kännas bra i plånboken om vi ska få folk att köra elbil, åka eldrivna tåg och handla klimatsmart. Detta stämmer men varför vara så negativa och skriva att ”miljöpolitiken försämrar deras livskvalité genom att lämna mindre i plånboken” mm. De som är mycket intresserade av plånboksfrågor borde ha märkt att elpriserna sjunkit efterhand som vindkraften har byggts ut, och det är därför som Vattenfall beslutat att stänga Ringhals 1 och 2 som inte längre är ekonomiskt konkurrenskraftiga. Moderaterna i Kristianstad var för övrigt ett av de partier som hårdast arbetade för att stoppa lokal förnyelsebar elproduktion i form av vindkraft till havs. Det är synd att insändaren egentligen endast argumenterar för kärnkraft och inte alls nämner den växande produktionen av förnybar el från till exempel vind och sol.

Kristdemokraternas insändare upprepar gamla farhågor för att t ex brödjätten Pågen inte skulle kunna bygga ut på grund av elbrist. Så illa är det inte, men det finns för liten överföringskapacitet från norra Sverige till Skåne. Sydvästlänken från Mellansverige till Skåne har försenats extremt länge, men sägs bli klar i mars. Men så länge som Kristdemokraterna i Kristianstad fortsätter motarbeta utbyggnad av lokal vindkraft, så bidrar de faktiskt till högre elpriser enligt lagen om tillgång och efterfrågan.

Sammanfattningsvis så är det rätt att vi kommer att behöva mer el i framtiden, men det finns också stora möjligheter att bygga ut produktionen av förnybar el. Samtidigt måste elnäten och överföringsmöjligheterna förstärkas och vi måste börja lagra el t.ex. i batterier eller i form av vätgas. Dessutom skall vi aldrig glömma möjligheterna att effektivisera så att elförbrukningen blir så liten som möjligt. För övrigt borde alla hus ha solceller på taket!

Christer Neideman
Naturskyddsföreningen i Kristianstad och Bromölla

Kommunen måste agera mot bilismen 20 januari 2021

Originalrubrik: Politik för en bättre framtid

Biltrafiken måste minska i genom att vi ändrar vårt beteende och planerar samhället smartare. Naturvårdsverket menar att biltrafiken måste minska genom att vi ändrar vårt beteende och planerar samhället smartare. En global forskarkår är enig om att utsläppen av växthusgaser måste ner radikalt. Kristianstad kommuns klimatstrategi talar om att vi måste gå mot ett mer transportsnålt samhälle och kommunens trafikplan talar om att kraftigt minska biltrafiken. På ledarplats i Kristianstadsbladet talas det om att minska biltrafiken i städerna. Det handlar inte bara om utsläppen av växthusgaser. Bullret från bilarna är ohälsosamt, partiklar från däcken likaså, nästan en tredjedel av ytan i våra tätorter går åt till bilarna samtidigt som vägarna skapar barriärer för människor och natur.

Botemedlen mot detta bilberoende samhälle som vi måste ifrån är flera. Ett starkare lokalsamhälle där barn kan gå i skola utan att behöva skjutsas dit, ett grundläggande affärsutbud i tätorterna som gör att man inte behöver köra bil för att handla, kraftigt utbyggd kollektivtrafik som passar alla samt sist men inte minst en storsatsning på det billigaste, miljövänligaste och mest hälsosamma trafikslaget: cykling. Tätorterna behöver bindas samman med cykelinfrastruktur av hög kvalitet och god tillgänglighet. Skolorna behöver bli fredade från biltrafiken så att barnen kan cykla dit. Cyklar behöver kunna ställas tryggt på olika destinationer utan risk för att bli stulna.

Vi har oerhört goda förutsättningar för en omställning. Avstånden är korta och landskapet är lämpligt för cykling. Med elcykel avverkar man utan vidare två mil i enkel riktning till vardags, det har många upptäckt med stor glädje. Så, alla vet att något måste göras och åtgärderna är möjliga, inte utopier. I många europeiska städer av olika storlek har det satsats på bilfria innerstäder för ökad handel och trivsel. Cykelinfrastrukturen har moderniserats och fått sig ett kraftigt lyft. Samtidigt är läget i Kristianstad tvärtom. Utsläppen från privatbilismen är den enskilt dominerande källan av växthusgaser i kommunen och har ökat på senare år på grund av ökad bilkörning. Politiker skär i investeringsanslagen till kollektivtrafik och cykelinfrastruktur med mer än hälften samtidigt som de helhjärtat verkar för utökad framkomlighet för bilen på olika sätt. Inte minst med planerade ombyggnader vid Vilan, Härlöv och Långebro som skulle skapa en fyrfilig autostrada av buller och smuts rakt genom staden.

Det är svårt att förstå varför politikerna i Kristianstad kommun går emot etablerad vetenskap och expertkunskap. När en global pandemi drabbar Kristianstad så gör politiker och förvaltningar allt och mer därtill i kampen mot den. När vi har en global klimatkris och en ohälsoepidemi så låtsas politikerna som att det är dåligt väder. Varför detta strutsbeteende? Kristianstad kommun ska inte rädda världen, men vi måste ta vårt ansvar i saken. Ett ansvarstagande som börjar med politiska beslut och som leder till handling.

Tomas Stanislawski
för Naturskyddsföreningen i Kristianstad och Bromölla