År 2015

Huvudsaken är att det blev ett klimatavtal

Svar på Jan Dahlquist (Kristianstadsbladet 24/12)

Jag håller med Jan om att klimatavtalet i Paris blev urvattnat, men det viktiga är att det blev ett avtal och det kommer att följas upp med regelbundna revideringar.

Jan tycker inte om att jag kallar honom klimatförnekare och jag kan hålla med om att benämningen kan diskuteras. Det finns en glidande skala där klimatskeptikern är tveksam till människans påverkan på klimatet medan klimatförnekaren är säker på att människan inte påverkar klimatet, (och ibland tycker att om hon gör det så är det bara bra).

Jag håller med om att havsförsurning är ett begrepp, som kan vara svårt att förstå. Att havet skulle vara alkaliskt som Jan säger är en viss överdrift, men han har rätt i att havets pH är något över 8 dvs lite högre än ”neutralt”. Det viktiga är att koldioxiden som löst sig i havet hittills har sänkt havsvattnets pH med 0,1 enhet vilket innebär att vätejonkoncentationen har ökat med cirka 30 %. När vätejonkoncentrationen ökar blir det definitionsmässigt surare och därför talar man om havsförsurning. Om vi ser framåt i tiden så kan ökande kolsyrehalter i havet öka vätejonkoncentrationen i havet med 100% till år 2100, havsvattnet har då blivit ”dubbelt så surt”.

Jag håller slutligen med om att det behövs en ny ”upplysningstid” så att alla förstår att vi inte kan låtsas som om vårt sätt att leva inte påverkar klimatet, miljön och naturen.

Jan tycker också att det är viktigt med faktiska observationer och jag hoppas han har observerat att år 2015 blev det hittills varmaste året! Kanske blir år 2016 ännu varmare, men jag önskar ändå Jan och alla andra Gott Nytt År!

Christer Neideman

Naturskyddsföreningen i Kristianstad

Koldioxidhalten är alltför hög

Svar till Jan Dahlquist (Kristianstadsbladet 15/12).

Det är glädjande att klimatmötet i Paris lyckades komma fram till ett avtal, även om det är mycket tveksamt om målet att uppvärmningen stannar under 2 grader kan uppnås. Det är mindre glädjande att läsa alla klimatförnekarinsändare, som kommit som ett brev på posten.

Till exempel har Jan Dahlquist (JD) missförstått det mesta i sin insändare ”Häxjakten saknar all vetenskaplig relevans”. Hans tes är att hög koldioxidhalt bara är bra därför att växterna behöver koldioxid för sin fotosyntes. Men växterna har under tidernas lopp anpassat sig till den koldioxidhalt, som fanns i luften före industrialismen det vill säga cirka 280 miljondelar. (Eller cirka 0,03 procent som JD hellre skriver.) I dag har koncentrationen stigit till 400 miljondelar, vilket innebär att koldioxidhalten faktiskt har ökat med över 40 procent. Samtidigt har vi också lyckats öka utsläppen av andra växthusgaser som metan och lustgas ordentligt.

Visserligen innebär högre koldioxidhalt att fotosyntesen kan gå något snabbare i vissa temperaturzoner. Men riskerna med snabba klimatförändringar och stigande havsnivåer är betydligt större än fördelarna. Och växternas fotosyntes fungerar sämre i tropikerna ju varmare det blir, eftersom enzymreaktionerna störs av alltför hög temperatur.

Koldioxiden i luften står i jämvikt med den koldioxid som finns i haven och haven tar upp en stor del av koldioxidutsläppen. Därmed bildas kolsyra och haven försuras med påföljd att koraller och en massa andra organismer lider nöd. Många marina djur och växter bildar skelett av kalk vilket blir svårare i ett surare hav. Det gäller till exempel koraller, musslor, snäckor, kräftdjur, sjöborrar och vissa växtplankton. Naturlagarna gör också att koldioxiden plötsligt kan öka den globala uppvärmningen kraftigt i framtiden. Kallt vatten löser nämligen gaser till exempel koldioxid betydligt bättre än varmt vatten. I dag löser och lagrar världshavens kalla djupvatten 40 procent av all koldioxid vi släpper ut. När havstemperaturen stiger minskar havets förmåga att lagra koldioxid och i värsta fall kan havet bli övermättat med koldioxid, så att stora mängder plötsligt frigörs ungefär som när vi öppnar en lemonadflaska.

Den snabbt stigande koldioxidhalten är alltså ett stort problem som tydligt påverkar klimatet och därmed vädret och till och med livet i havet, även om JD och andra klimatförnekare vägrar att erkänna det.

CHRISTER NEIDEMAN, NATURSKYDDSFÖRENINGEN I KRISTIANSTAD

Den arktiska isen minskar!

Klimat,  Svar på Sture Åström 14 okt

Nyligen uppmätte National Snow and Ice Data Center I USA den fjärde minsta utbredningen av arktisk is i september sedan mätningarna med satellit startade år 1979. Den allra minsta utbredningen uppmättes år 2012. Isens utbredning har i genomsnitt minskat med 13,4 % för varje årtionde sedan mätningarna startade. År 2014 var det varmaste året på jordklotet sedan slutet av artonhundratalet och det finns stor risk att 2015 blir ännu varmare.

Man blir därför förvånad när man läser Sture Åströms senaste klagovisa ”Polarisarna visar IPCC:s inkompetens”. Han påstår att isarna växer och att verkan av koldioxid på klimatet är så liten att den inte kunnat mätas. Ja, han insinuerar till och med att IPCC:s forskare är charlataner. Detta är ett ganska magstarkt påstående även om det kommer från klimatförnekaren Sture Åström, som skrivit massor av insändare där han varit oförskämd mot FN:s klimatpanel.

Varför skulle ett enigt globalt forskarsamhälle försöka föra FN bakom ljuset i denna fråga? Och varför skulle FN, med alla de övriga världsproblem de har att försöka lösa, driva frågan om en global uppvärmning om de inte var övertygade om att problemet är verkligt?

Christer Neideman

Om vikten av skyddad skog

Christer Neideman (Naturskyddsföreningen) och Anders Forsberg (SD) har i en serie debattinlägg hamnat i en föga konstruktiv diskussion om procent skyddad skog hit eller dit i Sverige.

Man kan förvisso räkna på olika sätt och komma fram till olika procenttal skyddad skog. Alla sätt att räkna är helt OK om man bara talar om vad man räknat in och varför. Men det är inte några procent hit eller dit som löser problemet för den biologiska mångfalden.  Ingen art frågar om den lever i ett reservat eller i ett brukat landskap. Varje enskild art frågar bara efter om de förutsättningar just den är beroende av finns i tillräcklig omfattning på plats och i landskapet totalt för att den ska kunna överleva och sprida sig som en livskraftig population med god genetisk variation.

Man kan enkelt konstatera att för ett stort antal arter så uppfylls inte deras krav på mängden och kvaliteten på livsmiljöer i tillräcklig omfattning idag, för en del arter är det dessutom tyvärr fortfarande stark nedförsbacke.

Så Anders, även om vi uppfyller Nagoyaavtalets procentkrav, uppfyller vi inte avtalets grundläggande syfte. Dvs att klara Sveriges biologiska mångfald, eftersom en stor andel av den areal vi räknar som skyddad har en trivial biologi, medan biologiskt rika skogar brukas och utarmas.

Det är i grunden en fråga om vad och hur mycket som är skyddat av olika värdefulla biotoper i olika delar av landet och hur hänsynen vid skogsbruk i olika (känsligare) biotoper fungerar som sammantaget är det viktiga. Om vi, bara som exempel, omedelbart gör nationalpark av all skog norr om Dalälven och satsar jättebelopp på att restaurera och gynna biologisk mångfald där, så skulle vår skyddade skogareal ligga över imponerande 60%. Men antalet starkt hotade arter skulle ändå vara besvärande många även fortsättningsvis eftersom det inte skulle hjälpa en enda av alla de arter i söder som är knutna till ädellövskogen och/eller andra sydliga skogar.

Många enskilda skogsägare, inte minst de som miljöcertifierat sitt skogsbruk, gör stora uppoffringar i form av frivilliga avsättningar och särskild hänsyn vid avverkningar. Detta ska de ha en stor eloge för! Men det räcker inte. Och man kan inte begära att privatskogsägare ska behöva stå för hela notan.

Tyvärr måste man konstatera att Sverige, ett av världens rikaste länder, är bra på att ställa stora krav på vad fattiga tropiska länder bör avstå ifrån i sitt skogsbrukande för att klara biologisk mångfald. Samtidigt som svenska politiska partier oavsett regering envist vägrar att avsätta tillräckliga medel i budgeten för att ens kunna skydda de allra mest skyddsvärda miljöerna vi fortfarande har kvar. Något som tack vare stort statligt skogsägande skulle kunna gå mycket enkelt och vara mer av budgetteknisk karaktär.

Det är en stor skandal att inte ens våra extremt biologiskt värdefulla skogsobjekt snarast kan få det skydd all biologisk sakkunskap menar krävs genom att svenska staten tar sitt omedelbara ansvar.

Jan Linder

Mer skog behöver skyddas!

Natur. Replik till Anders Forsberg (SD)     (Kristianstadsbladet 7/9)

Anders Forsberg tvekar inte att ta till stora ord och siffror när han kritiserar min och Naturskyddsföreningens uppfattning att 20 % av skogen måste skyddas om vi skall kunna behålla den biologiska mångfalden av skalbaggar, fjärilar, örter, svampar, lavar, mossor mm

Han påstår till och med att ”en dryg fjärdedel eller 76000 hektar av den skånska skogen skulle behöva avsättas som reservat eller frivilliga avsättningar för att uppnå det målet.” Med normal matematik är en dryg fjärdedel mer än 25%.

Om vi kan vara överens om att ca 5% av den skånska skogen redan är skyddad, så behöver alltså ytterligare 15% skyddas för att uppnå 20%.

Jag är dock helt medveten om att detta idealtillstånd inte är realistiskt. Staten satsar alldeles för litet på att skydda skånsk skog och de höga markpriserna gör att mycket litet skog är skyddad här i södra Sverige, där den biologiska mångfalden är störst och många arter är hotade. Jag skrev mitt inlägg därför att Anders Forsberg har den felaktiga uppfattningen att tillräckligt mycket skog redan är skyddad. Däremot håller jag med honom om att mer resurser behövs för att sköta de befintliga reservat som är kulturpräglade, och därför behöver skötsel för att behålla sina naturvärden.

Christer Neideman

Vi behöver skydda mer skånsk skog

Replik på Anders Forsberg ”Svårigheter med att sköta skyddad skog”, 15/7 och Monika Stridsman ”En positiv utveckling av miljöarbetet i skogen”, 15/8

Anders Forsberg (SD) skriver att vi idag skyddar runt 31 procent av den svenska skogen och anser att det är onödigt att skydda mer skog. Monika Stridsman, generaldirektör för Skogstyrelsen, svarar att det finns en positiv utveckling, men att miljökvalitetsmålet ”Levande skogar” inte kommer att nås med nu beslutade styrmedel och åtgärder.

Det är viktigt att känna till att i verkligheten är det bara några få procent av den produktiva sydsvenska skogen som är formellt skyddad som nationalpark, naturreservat eller biotopskyddsområde. Hälften av den areal som Forsberg räknar med är icke produktiv skogsmark t ex hällmarker, myrar och lågfjäll. Naturvårdsverket uppger att bara 6-7 procent av den svenska skogen är formellt skyddad, men gör det mycket viktiga tillägget att nedanför fjällen är det bara 2 procent. Däremot har det varit lättare att skydda skog i Norrland där virkesproduktionen och markpriserna är betydligt lägre.

Frivilliga avsättningar av 5 % av skogen görs av de skogsägare som är certifierade enligt FSC eller PEFC. Om hälften av de skånska skogsägarna är certifierade ger detta ytterligare 2-3 % skyddad skog. Sammanlagt är alltså bara ca 5 % av den produktiva skånska skogen skyddad.

Vid Unescos internationella konferens i Nagoya år 2010 lovade de deltagande länderna (bland annat Sverige) att skydda 17 procent av sina skogar. Naturskyddsföreningen har som mål att arbeta för att 20 procent av den produktiva svenska skogen skyddas antingen som reservat, biotopskyddsområde eller med hjälp av frivilliga avsättningar. I Skåne är alltså inte tillräckligt mycket produktiv skogsmark skyddad, så det är långt kvar tills den biologiska mångfalden bevaras till framtida generationer och till att miljömålet ”Levande skogar” uppnås.

Christer Neideman

Naturskyddsföreningen i Kristianstad

Jordklotet blir varmare!

Sture Åström skriver 22 juli: “Liten istid är troligare än värmekatastrof”. Han driver sin vanliga tes att det inte finns någon av människan skapad växthuseffekt. Han påstår bland annat att det inte blivit varmare på 18 år och avslutar med: ”Koldioxiden påverkar inte klimatet märkbart. Den är nyttig. Utsläppen har varit bra!”

Han har lite otur för samma dag kan man i Svenska Dagbladet läsa att år 2015 är på väg att slå värmerekord. Fyra av årets månader (februari, mars, maj och juni) har varit de varmaste månaderna sedan de globala mätningarna startade 1880. År 2014 är det varmaste året hittills under denna period och 13 av de 14 varmaste åren som uppmätts har inträffat under 2000-talet. Om värmen håller i sig kommer år 2015 att slå nytt värmerekord!

Sture Åström har alltså helt fel när han som vanligt är oförskämd mot FNs klimatpanel, IPCC, och denna gång också baktalar professor Johan Rockström, som i sitt Sommarprogram varnade för hur allvarliga klimatförändringarna är.

Christer Neideman

Vi behöver skydda mer skånsk skog   (Insänt till Kristianstadsbladet men ej publicerat)

Anders Forsberg (SD) skriver 15 juli att vi idag skyddar runt 31 procent av den svenska skogen och anser att det är onödigt att skydda mer skog. Siffran 31 procent bör man ta med en stor nypa salt.

Skogsindustrierna och hemsidan ”skyddadskog.se” hävdar att ca 25 procent av skogen undantas från skogsbruk. Men då ingår 14 procent improduktiv skogsmark (mest i fjälltrakterna) som inte får avverkas enligt skogsvårdslagen och som det inte skulle vara ekonomiskt och ekologiskt hållbart att avverka. Kvar blir alltså 11 procent.

Skogsvårdsstyrelsen uppger att 7 procent av den produktiva skogen är formellt skyddad och därtill kommer 4,5 % frivilliga avsättningar av markägare och bolag. Om man går till Naturvårdsverket, så säger de också att 6-7 procent är formellt skyddad, men gör det mycket viktiga tillägget att nedanför fjällen är bara 2 procent skyddat. På skyddadskog.se ser man på kartan att mycket lite skog är skyddad genom frivilliga avsättningar i Sydsverige och ännu mindre i Skåne. Det är tyvärr så att det av ekonomiska skäl är mycket lättare att skydda skog i Norrland än i Skåne, där avkastningen och markpriserna är mycket högre.

Att skydda skogen blev dessutom ännu svårare när den förra regeringen bestämde att staten skall betala 125 procent av marknadspriset, när man köper in skog för att skydda den.

Hur mycket behöver då skyddas?

Vid Unescos internationella konferens i Nagoya år 2010 lovade de deltagande länderna (bland annat Sverige) att skydda 17 procent av sina skogar. Naturskyddsföreningen har som mål att arbeta för att 20 procent av den produktiva svenska skogen skyddas antingen som reservat, biotopskyddsområde eller med hjälp av frivilliga avsättningar. I Skåne är alltså bara några procent av den produktiva skogsmarken skyddad, så det är långt kvar tills den biologiska mångfalden bevaras till framtida generationer.

Anders Forsberg har rätt i att vi idag har svårt att sköta de skyddade områdena eftersom pengar till skötseln saknas. Allt som skyddats måste inte skötas, tvärtom så är det största behovet generellt att spara områden för fri utveckling. Men vi behöver i framtiden både utöka skyddet och dessutom sköta reservaten bättre. Att låta ungdomar och arbetslösa få en meningsfull sysselsättning genom naturvårdsarbete är något som politikerna måste prioritera!

Christer Neideman

Riksintressen är för människorna

Man blir ledsen när man läser missförstånden och felaktigheterna i Carolin Dahlmans innerspalt på ledarsidan ”Människor är riksintressen” 25 mars 2015.

Hon börjar med att säga att 247 500 kvadratkilometer dvs 55 % av Sveriges yta har definierats som statligt riksintresse. Sedan låtsas hon som om hela denna yta var reserverad för fågelskådare och att ingen får bo där. Fakta är att de flesta riksintressen som definierats i Miljöbalken är riksintressen för olika slags mänsklig verksamhet och exploatering t ex jord-och skogsbruk, rennäring, gruvnäring, anläggningar för industri, energiproduktion, infrastruktur och försvar. Riksintressen för naturvård och friluftsliv omfattar visserligen cirka 105 000 kvadratkilometer men eftersom större delen av landet är ett kulturlandskap, så finns det människor som bor och brukar markerna även inom riksintressena.  Och friluftsliv är ett intresse för just människorna, t ex är hela kuststräckan söder om Åhus riksintresse för friluftsliv.

Artikeln tycks vara resultatet av flitig googling men huvudspåret tycks handla om Lingenässkolan, som Kristianstads kommun vill anlägga i ett läge som strider mot deras egen översiktsplan. Hade det inte varit bättre om kommunpolitikerna följde översiktsplanen?

Carolin Dahlman skriver också som om det var en nyhet att länsstyrelsen ökat strandskyddet från 100 m till 300 m. Fakta är att det alltid funnits två varianter: Strandskyddet är normalt 100 m men kan utökas till 300 m. Strandskyddet är framförallt avsett att gynna det rörliga friluftslivet och låta människor ströva längs sjöar och hav.

Christer Neideman

tempdiagram2014

2014 var varmaste året!

2014 blev det varmaste året som uppmätts på vårt jordklot sedan slutet av 1800-talet. De näst varmaste åren har varit 2010, 2005 och 1998.

Klimatförnekarna Sture Åström och Jan Dahlquist har i sina insändare nyligen påstått att det inte alls finns någon av människan orsakad växthuseffekt. Häpnadsväckande nog har de missat de fakta som internationella klimatforskare presenterar, men egentligen räcker det att se på temperaturdiagrammet ovan som tydligt visar att jordklotet blir varmare.

För oss i Kristianstad är det extra viktigt att temperaturökningen stoppas eftersom staden i framtiden riskerar att översvämmas vid kombinationen kraftig nederbörd och stigande havsyta. Om grönlandsisen så småningom smälter stiger haven 7 m och Kristianstadsslätten blir en havsvik ända in till Torsebro!

Christer Neideman