Tidigare aktiviteter 2017

Floravandring vid Fjälkinge backe onsdagen 17 maj

Kenth Ljungberg ledde vandringen med 29 deltagare. Vi såg bland annat backsippor, gullvivor och mandelblom. Men också den lilla och ovanliga växten jungfrukam. Två spillkråkor skrek ljudligt inne i bokskogen.

 

Kabbeleka

Vandring längs Julebodaån söndagen 23 april

Söndagen den 23 april samlades vi, 14 personer under ledning av Kenth Ljungberg, vid Holmaboden som ligger alldeles inpå den norra gränsen till Ravlunda skjutfält. Inledningsvis informerades om att Naturskyddsföreningen i Kristianstad och Bromölla är medlem i Österlens Vattenråd, en ideell förening med syfte att bevara och förbättra vattenkvalitet och naturvärden samt bedriva information om ett antal Österlenåar. Sammanlagt ingår nio åar och bäckar varav Julebodaån och Segesholmsån finns i Kristianstads kommun.

Vi började vår vandring längs vägen mot Maglehem eftersom den nedre delen av ån är blockerad av Stora Julebodas fruktodlingar. Efter en dryg kilometer kunde vi nå ner till ån och se hur den i täta meandrar slingrade sig fram i dalbottnen. På flera ställen sågs spår efter äldre åfåror som sumpat igen när ån brutit igenom och tagit ny väg. Längs ån växer al, ask blandat med hägg och viden. Vinbärsbuskar och humle är andra följeväxter liksom strutbräken och pestskråp. Bland vårblommor såg vi svalört, vårlök, smånunneört, gul- och vitsippa, desmeknopp, gullpudra, kabbleka och nästan utslagen tandrot. Nära ån, i torrt fjolårsgräs upptäckte vi en tjock, uppsvälld hona av majbagge.

Julebodaån har sina källflöden på Linderödsåsen, drygt två mil inåt land och har ett avrinningsområde på cirka 4700 ha. Då ån meandrar blir vattnets väg till havet betydligt längre. Där ån börjar är höjden över havet cirka 160 meter och vattnet forsar eller strömmar snabbt. Detta tillsammans med att ån i stort sett kantas av träd hela vägen och vattentillförseln består av grundvatten gör att vattnet håller sig kallt och syrerikt. Julebodaån har en stor andel strömvattensträckor och goda lekbottnar och är därmed, liksom flera andra åar i regionen, ett viktigt vattendrag för återväxt av såväl havsvandrande som stationär öring.

Ett par tusen havsöringar går varje höst upp i ån för att leka. Andra förekommande fiskarter är stensimpa, nejonöga och ål. Stensimpa är en art som kräver rent, syrerikt vatten och är en karaktärsart för de östskånska åarna. Vidare finns i Julebodaån bottenlevade smådjur som är känsliga för föroreningar, bland annat de sällsynta arterna Ecclisopteryx dalecarlica, Odontocerum albicorne och Capnopis schilleri.

Vi fortsatte längs ån och på vägar fram till Blåherremölla kvarn, där vi fick se forsärla vid laxtrappan innan vi intog vår medhavda fika. Namnet Blåherre-mölla kommer från hägern och tidigare fanns (en gammal) hägerkoloni i närheten av möllan. Återfärden gick längs södra sidan av ån där det närmast Blåherremölla finns branta sluttningar mot ån med gamla bokar, lång trädkontinuitet och en stor biologisk mångfald knuten till bokträden.
Kenth Ljungberg

Röjardag i Gyetorp lördagen 8 april

Vi var fem som samlades vid Gyetorp och mottogs av sjungande taltrast och skrikande örnar. Olle Wennberg hade tjuvstartat med att ideellt röja buskar under ett tiotal dagar. Så vi koncentrerade oss på att samla ihop och elda upp så mycket som möjligt av riset. Vi lyckades i varje fall elda upp mer än en tredjedel och fick en fin glöd att grilla korv på. Vädret var bra och solen kom fram på slutet. Blåsippor och vitsippor blommade inne i skogen och letade man noga hittade man också blommande desmeknopp och smånunneört. Ute i kärret såg man små majviveplantor och även några orkideblad som visade vad som skulle blomma om någon månad. Vid en vandring ut mot havet sågs några sälar vila på stenar i havet och några strandpipare och en skärfläcka höll till vid stranden.
Christer Neideman

Tranbuss till Pulken söndagen 2 april

Bussen avgick nästan full (40 personer) och vi stannade först vid storkcentret i Viby. Det duggade lite, men åsynen av ett helt nytt bo på den bortersta ladan stimulerade alla. Dessutom upptäckte Evert Valfridsson att det satt ännu en stork högst upp på kyrkspiran! Christer Neideman berättade om storkarna och storkprojektet innan vi fortsatte mot Pulken.

Vid Pulken gick uppskattningsvis ca 6000 tranor, som var lätta att se och höra på nära håll. Vi styrkte oss också med Yngsjö IF:s grillade korv och Studiefrämjandets kaffe. Molnen skingrades långsamt och Evert berättade om tranornas liv. Strax efter kl 16 kom Ulf Börjesson med sin traktor och gödselspridare. Han spred dock inte gödsel utan ca 1000 kg korn på tranåkern. Tranorna trumpetade, dansade och böljade fram och tillbaka runt traktorn. De hade uppenbart väntat ivrigt på kvällsmaten. Vi kunde nöjda anträda återfärden mot naturum. Tranbussen var ett samarrangemang mellan naturum Vattenrike, Fågelklubben, Studiefrämjandet och vår egen förening.
Christer Neideman

Klädbytaredag på Regionmuseet lördagen 1 april

REKORD PÅ KLÄDBYTARDAGEN! Handla miljövänligtgruppen arrangerade i år igen tillsammans med kommunen KLÄDBYTARDAG. Över 100 personer lämnade in 450 plagg som kunde skifta ägare och minska vår konsumtion.


Den gamla valvbron över Edre Ström vid Brotorpet

Skogsutflykt till Immeln – Raslången söndagen 26 mars

Vi var 11 personer som under Anders Ekstrands ledning samlades vid Mjönäs byahus. Först besökte vi Ekopark Raslången, som ägs av Sveaskog och som är ett större sammanhängande skogslandskap om totalt 1263 hektar varav cirka 1200 hektar är produktiv skogsmark. Ekoparken är belägen strax väster om Olofström på gränsen mellan Skåne och Blekinge län. Sveaskog har beslutat om 36 ekoparker runt om i landet. När en ekopark bildas skrivs ett naturvårdsavtal med Skogsstyrelsen som säkrar att natur- och kulturvärdena skyddas på lång sikt. Ekopark Raslången kännetecknas av inslag av ädellövskog. Många av dessa ädellövsbestånd är äldre än 60 år och därmed särskilt viktiga ur ett landskapsekologiskt perspektiv. Området ligger på gränsen mellan granens och bokens naturliga utbredningsområden, i den smala zon där de båda möts. Både bok och gran förkommer naturligt och trädslagen trivs på samma växtplatser, där de växlat som segrare i kampen om livsutrymmet. Målet med Ekopark Raslången är att bevara och utveckla ädellövskog och lövnaturskog. Gran ska inte skötas för produktionsändamål i ekoparken, utan det naturliga spelet mellan gran och bok ska få fortsätta.

Vi vandrade ut på Västerviksnäs, en udde i Raslången. Solen gassade och det flög citronfjärilar på många ställen längs skogsvägen. Vi såg också nässelfjäril, påfågelöga samt en sorgmantel som flög förbi. Anders visade bland annat på bokvårtlav och bokklotterlav på en gammal bok. När vi fikade längst ut på udden sågs en duvhök dra förbi och på återvägen två tofsmesar som byggde bo. Längs vägen såg vi också ett ”hackspettshöghus” i en högstammig äldre tall.

Vi förflyttade oss sedan till naturreservatet Brotorpet som ligger vid Immelns utflöde. Här följde vi utloppet, som kallas Edre ström, till dess inflöde i Filkesjön. Närmast utloppet kunde vi se resterna av en byggnad som innehållit en ålakista, men som inte längre var i funktion. Intill vattnet blommade tussilago och vårfryle. Edre ström är djurskyddsområde till skydd för Immelöringens lekplatser. I naturreservatet Brotorpet konstaterade vi att gran avverkats till förmån för framtida löv- och ädellövskogsutveckling.

Dagens kulturella bidrag var den fantastiska gamla stenvalvbron vid Edre ström samt vetskapen om att vi här rörde oss i de tassemarker där Bildsköne Bengtsson och tatuerade Johansson hade sin beryktade koja och tjuvgömma!
Kenth Ljungberg

Föredrag om Donaudeltat och årsmöte onsdagen 8 mars

Föreningens nittiosjätte årsmöte med föredrag lockade ett trettiotal medlemmar och denna gång började vi kvällen med föredraget. Den skicklige fotografen Thomas Johnsson från Hässleholm berättade om en resa med båt i det tio mil breda Donaudeltat. Deltat är fyllt av vassar och sumpskog och har ett mycket rikt fågelliv med hägrar, ibisar, skarvar, pelikaner, kungsfiskare, blåkråkor och mycket annat. Han gav också en bakgrundsbild om landet Rumänien och om dess historia och sociala och politiska problem. Vi tackar för en mycket sevärd bildvisning!

Efter fikapausen började årsmötet med genomgång av förra årets verksamhet och ekonomi. Föreningen hade vid årsskiftet 1419 medlemmar, men bokslutet slutade tyvärr med underskott. Anita Nilsson avgick från styrelsen, men valdes i stället in i valberedningen. Nya i styrelsen blev Tomas Friman och Rune Stenholm Jakobsen.

Den stora nyheten var att föreningen antog helt nya stadgar och samtidigt bytte namn till ”Naturskyddsföreningen i Kristianstad och Bromölla”. Föreningen har länge haft både Kristianstads och Bromölla kommuner som verksamhetsområde och nu syns det på det officiella föreningsnamnet också!
Christer Neideman

Kungsfiskare

Vandring längs med Skräbeån söndagen 26 februari

18 st (varav 5 kvinnor) hade trotsat duggregnet och anslöt vid Nymölla kvarn. Att det var så få Bromöllabor berodde möjligen på att kommuninfo inte tog in evenemanget trots inlämning i rätt tid?

Fågelklubbens ordförande Nils Waldemarsson tog täten mot havet och berättade föredömligt om vattenståndet, fågelförekomsten och fisket i ån under året. Regnet upphörde och vi bestämde oss för att det var vår. Vi såg flera honblommor på hasslarna och gravänder. Spillkråkan hade letat insekter i en högstubbe och lämnat efter sig massa barkflisor. Grönsiskor patrullerade i mängd, Nere vid havet fick Evert syn på sjöorre och ett par svärtor. I tubkikaren såg vi andra också dem.

På tillbakavägen fick Nils syn på en kungsfiskare och vi var några som också skymtade den. Efter fikat vid kvarnen gick vi norrut och då fick alla se strömstaren i sin prakt och hörde och såg sånglärkan. 35 arter blev det totalt.
Barbro Ahlner

Träden i landskapet föredrag av Anders Ekstrand onsdagen 22 februari

Anders, som är jägmästare vid Södra, men också ideell naturvårdare i Naturskyddsföreningen i Göinge, tog oss med på en tidsresa i den skånska skogen. Vi var 15 personer som mött upp. Anders gav oss förutsättningarna för den skånska skogen: större delen tillhör den nemorala lövskogsregionen, men en liten del i nordost tillhör taigan (barrskogsregionen). Det är atlantiskt klimat i väster med hög nederbörd medan det är torrt i östra Skåne och där har skogsbränder haft stor påverkan.

Med människans kolonisation av landskapet började skogen trängas undan. Marken betades och odlades. Befästningar och borgar krävde många grova träd, främst ekar. Krigsskepp och andra fartyg slukade också grova ekar. Eken blev regale (kungens egendom). För att ge ett mått så krävdes det 4000 ekar med en diameter av > 80 centimeter för att bygga en rekonstruktion av Ostindiefararen Göteborg! Annat som slukade trä (ved) var järnframställning, tillverkning av träkol och tjära samt hägnader för att stänga djuren ute från inägomark. Landskapet blev allt fattigare på ”riktiga” träd och det satte sina spår i husbyggnationen. I norra Skåne byggdes husen i trä med fackverk av ek – i andra delar byggdes hus i korsvirke med stommar av trä med mellanrummen fyllda av stampad lera eller i bästa fall tegel.

Anders hade med sig en hel korg med verktyg och redskap gjorda av trä eller för att arbeta i trä. I lanthushållets tid var trä av största vikt för tillverkning av nyttoföremål. Kunskapen om olika trädarters egenskaper och användbarhet var stor, till exempel var avenbok och oxel hårda träslag som dög till kuggar i kvarnar och sågverk. Under 1800-talet och en god bit in på 1900-talet var tillverkning av stegar, korgar, räfsor, takstickor med mera en viktig inkomstkälla i norra Skåne.

När det gäller skogens status idag menar Anders att det under historisk tid inte funnits så mycket skog i Skåne som nu. Det mesta är i och för sig planterat och skött men genom certifiering och hänsynsregler finns det utrymme för att utveckla biologisk mångfald. Det finns fortfarande gammelekar, bland annat i ett område utmed Helgeån.  Eken är enskilt det träd som innehåller den största artdiversiteten. Problemet är att det finns en ”utdöendeskuld”, det vill säga gamla ekar saknar ersättare. Anders bedömer vidare att boken är på frammarsch. Det finns ett antal fågelarter som troligen är på uppgång: brandkronad kungsfågel, trädkrypare, trädgårdsträdkrypare, gulhämpling. Anders avslutar i en hoppfull och positiv anda när det gäller den skånska skogens framtid!
Kenth Ljungberg

Medlemsträff onsdagen den 1 februari på Studiefrämjandet.

Fyra kretsmedlemmar förutom styrelseledamöterna Barbro Ahlner, Karin Bergendal, Agnetha Björklund, Kenth Ljungberg, Christer Neideman och Anders Sigfridsson kom för att ge och få information och inspiration om kretsens verksamhet. Vi hade också en gäst från Naturskyddsföreningen Göinge, Mikael Gustafsson, som berättade om strandpaddan inom vår krets’ verksamhetsområde. Han berättade också om aktiviteter inom sin krets.

Mikael inventerade alltså strandpaddorna inom vårt område 2016 och hoppades att den grodgrupp som tidigare fanns inom vår förening skulle återuppstå för att fortsätta följa upp inventeringen. Mötet slutade också med att 9 personer skrev upp sig som intresserade av detta! De närvarande bjöds också på fika.
Anders Sigfridsson

Örnbuss söndagen 29 januari

Vädret var även denna dag milt, mulet och lite disigt. Vi var trettio deltagare under ledning av Christer Neideman och Evert Valfridsson, som anlände med bussen till Tosteberga hamn. Vi blev först mycket besvikna eftersom en båt med fiskeentusiaster tydligen passerat just utanför örnmatningen och inga örnar alls syntes. Efter att vi noga granskat alla kobbar och skär upptäckte vi till slut ryggen på en ung havsörn som satt stilla på ön närmast matningen. Så småningom hittade vi ännu en örn som satt i en buske ännu mycket längre bort. Tyvärr hittade vi aldrig fler örnar, men tröstade oss med en vacker flock på ca 30 salskrakar som dök i viken.

Efter att ha förtärt byalagets goda korv åkte vi sedan till Landön, där vi fick se två vårtecken: ringduvor i skogsdungen och fyra storspovar i det grunda vattnet mot Micklagårdshållet. Trots flitigt spanande genom diset ut mot öarna blev det inga fler örnar utan vi fick nöja oss med diverse sjöfåglar t ex storskarv och stor- och småskrake. På hemvägen såg vi också tornfalk på nära håll och båda storkparen på sina bon i Viby.

Örndag i Tosteberga söndagen 22 januari

Vädret var milt, mulet och med rester av gårdagens dimmor. Men redan från början såg vi ett tiotal havsörnar runt örnutfodringen söder om Tosteberga hamn. Som vanligt berättade Lars Jarnemo om sin långa utfodring av de övervintrande örnarna och Christer Neideman fyllde i med lite om havsörnens historia under de senaste hundra åren. Fågelklubbens ordförande Nils Waldemarsson berättade om hur antalet havsörnar ökat och arten börjat häcka även i Skåne, där det 2016 fanns 34 revir varav minst 6 i Kristianstads och Bromölla kommuner. Naturskyddsföreningens projekt ”Havsörn” har alltså lyckats över förväntan. Tyvärr går det sämre för kungsörnarna, även om de numera finns häckande även i Skåne med två revir i våra trakter. Efter några timmar återkom dimman, men som tur var minskade den sedan åter och som mest såg vi 15 havsörnar samtidigt från hamnplanen. Anders Jarnemo som satt i gömslet vid åteln kunde under förmiddagen avläsa 5 ringmärkta havsörnar och såg samtidigt minst 15 andra örnar, alltså var det sammanlagt minst 20 olika havsörnar som besökte utfodringen under förmiddagen!