Tidigare aktiviteter 2017

 


Jan-Åke Lönqvist sorterar svampskörden

Svamputflykt i Bromöllatrakten söndagen 17 september

Jan-Åke Lönqvist från Olofström hjälpte ett drygt tjugofemtal svampintresserade att bestämma de svampar vi hittade i Barnakällaskogen. De som hade tur eller var skickliga hittade stora kantareller eller lite mindre trattkantareller och någon enstaka svart trumpetsvamp under en dryg timmes svampletande. De flesta av oss hittade många för oss okända svampar, som vi tog med oss tillbaka. Efter att vi fikat gick Jan-Åke genom vår svampskörd.
Han började med de ätliga svamparna, men berättade hela tiden hur man skiljer dem från giftiga eller oätliga svampar med liknande utseende. Vi fick chansen att med smaksinnet bedöma om en riska eller kremla är ätlig, och vi fick lära oss mycket om hur man känner igen olika svampgrupper. Bland svamparna vi hittade fanns många vackra arter t ex ametistskivling och cinnoberspindelskivling. Vi fick också se hur ett häxägg dvs en blivande stinksvamp ser ut inuti och lära oss mycket annat om svamparnas liv och utseende.
Christer Neideman

Framtidsveckan 2017
Vår förening och Studiefrämjandet ansvarade för programmet torsdagen 14 september

Grönplanering  för en långsiktigt hållbar utveckling av kommunen
Planarkitekt Per Blomberg berättade om kommunens arbete med en grönstrategi, som beslutas i höst, och en grönplan, som kommer som remiss i vinter. Att det finns tillräckligt mycket grönområden är viktigt för vårt välbefinnande och stressåterhämtning, för barns utveckling, klimatanpassning , biologisk mångfald och för ekosystemtjänsterna.
Publik: 12 personer

Kommunens arbete med miljömålen
Under rubriken ”Ett lyft för miljön” redogjorde kommunekologen Ulrika Hedlund för kommunens arbete med de lokala miljömålen för år 2016-2020. Kommunen har delat in miljömålen i fem målområden: Mångfald i miljön, God vattenstatus, Giftfri och säker miljö, Hållbar bebyggd miljö samt Klimat och luft. Susanne Henriksson redogjorde sedan lite närmare för målet Giftfri och säker miljö.
Publik: 13 personer

Vinnare och förlorare i svensk natur

Riksmuseets vandringsutställning om hur djurvärlden förändras visades av Christer Neideman, Naturskyddsföreningen, och Anna Hadders, Regionmuseet. Utställningen innehåller fotografier tagna av våra skickligaste naturfotografer och visar vilka arter som ökar respektive minskar. Bland de ökande arterna finns t ex tranan, sångsvanen och korpen som har blivit fridlysta och har kunnat sprida sig över hela landet. Andra arter har räddats från utrotning genom naturvårdsprojekt t ex vintermatning av havsörn eller uppfödning och utplantering t ex pilgrimsfalk och berguv.

En del arter minskar därför att de missgynnas av det moderna jordbruket och skogsbruket t ex sånglärkan, staren och storspoven i jordbrukslandskapet och svartmesen och den vitryggiga hackspetten i skogslandskapet. Vissa arter t ex våra stora rovdjur hålls fortfarande nere i antal av jakt därför att de ses som konkurrenter av människan.
Publik: 18 personer

Ur askan – om människor på flykt i en varmare värld
Journalisten Shora Ismailian, som skrivit en bok med denna titel, berättade om hur människor redan idag flyr på grund av den globala uppvärmningen. Hon berättade om tre länder, som hon studerat i arbetet med boken:
Pakistan där extremt kraftiga monsunregn satt en femtedel av landets yta under vatten och människor inte kunnat återvända till sina hem på grund av att marken spolats bort.
Egypten där nildeltat börjat ”sjunka” eftersom Assuandammen stoppat tillförseln av nytt näringsrikt slam. Samtidigt innebär höjningen av havsytan att Nildeltat i framtiden kommer att översvämmas av havet.
Kenya som fick ta emot många flyktingar från Somalia och Etiopien när torkan slog till mot dessa länder.
Shora Ismailian påpekade att det är de fattiga som drabbas hårdast av klimatförändringarna och att den juridiska definitionen av flyktingar måste förändras, så att även klimatflyktingar omfattas.
Publik: 8 personer

 Lazulit vid silverbrottet

Geologins dag på Västanåberget söndagen 10 september

Geologins dag-aktiviteter ordnas över hela Sverige, men utflykten till Västanåberget norr om Ivösjön arrangerades av Naturskyddsföreningen i Kristianstad och Bromölla i samarbete med Regionmuseet och Högskolan Kristianstad. Efter samling vid naturum Vattenrike respektive Maxi Bromölla träffades 15 geologiintresserade vid kiosken i Vånga för fortsatt färd mot Västanåberget. Nils-Olof Svensson från Högskolan Kristianstad ledde oss först till ”Silverbrottet” som ligger i närheten av Bökestadsvägen. Här bröts förr liebrynen och ledstenar (grindstolpar) av ”silvergranit”- en stänglig glimmerskiffer. Sista brytningen gällde fasadsten och lades ner på 1950-talet. Glimmerskiffern är ljus och glänser silveraktigt i solen. Stenbrottet hade vuxit igen med mycket mossa och lavar men Nils-Olof kunde ändå peka ut ränder av den vackra blåa lazuliten, som silverbrottet också är känt för.

Västanåberget är känt för en komplicerad geologi och nästa stopp var Västanå gruva. Här bröts under 1800-talet och början av 1900-talet järnmalm i en liten gruva. Järnmalmen är inte magnetisk och färgar av sig med röd färg dvs blodstensmalm (hämatit). I gruvans skrotstensupplag har hittats många sällsynta mineraler, som vi också försökte hitta utan någon större framgång. Som tur var hade Nils-Olof plockat med sig prov på flera av dessa sällsyntheter så att vi med egna ögon fick se t ex trolleit. Denna sällsynta mineral är ljusgrön och har fått namn efter Hans-Gabriel Trolle-Wachtmeister, som levde på 1800-talet. Vi tackar Nils-Olof Svensson för en väl förberedd och genomförd utflykt!
Christer Neideman


Brun mosaiktrollslända som fångats med håv

Insekternas dag vid östra Sand, Åhus söndagen 13 augusti

23 insektsintresserade inklusive ett antal barn samlades vid gränsen till Rinkaby skjutfält för att under ledning av Kristian Gärdsborn leta efter olika slags insekter. Några av deltagarna var utrustade med fjärilshåvar vilket hjälpte oss att få se insekterna på nära håll. Vi började nära havsstranden, där det finns en exklusiv flora med sandstäpp och ovanliga växter som sandnejlika och hedblomster. Insekterna var i början morgontrötta, men efterhand som solen värmde hittade vi fler och fler. Sandgräsfjäril och brun sandjägare (en skalbagge) och mosaiktrollsländor hittade vi ganska snabbt. Efter en stund började andra stora fjärilar visa sig t ex påfågelöga, amiral och citronfjäril. När vi gick in i tallskogen lovade Kristian att vi skulle få se skoggräsfjäril – en fjäril som i stort sett bara finns här i hela Skåne. Och vi hittade mycket riktigt flera skogsgräsfjärilar och dessutom flera intressanta växter t ex pyrolor, ryl och linnea. I en solig glänta med mycket blommor t ex ögontröst hittade vi åter många insekter ex blåvingar, humlor och bin och vi kunde återvända med ökade kunskaper om våra sexbenta vänner.
Christer Neideman


Bocktörne Foto: Aina Bjerstedt

Floravandring på Åhus golfbana måndagen den 7 augusti 2017.

Vädret var behagligt, ca 21 grader vid vandringens början, soligt och med en måttlig sydvästlig vind. 19 personer, inklusive ledaren, Kjell-Arne Olsson, deltog. Första växtobsen gjordes redan innan vandringen börjat; vid kanten av parkeringen stod en svinmolke. Sedan kom vi till ett bakgårdsaktigt område med stora högar av gräsklipp, där vi visades på hamnsenap och dillsenap (stillfrö). I närheten växte också taggsallat.

När vi lämnat detta ställe visade Kjell-Arne oss backlök, som det växte ganska mycket av här. Några både luktade och smakade på den. Snart kom vi in på torrare och magrare marker, där vi bl.a. såg hedblomster, flockfibbla, puktörne och blåmunk. Här såg vi också något exemplar av rödtoppa, en mindre släkting till kovallerna, t.ex. pukvetet, som vi också såg lite av strax efter. Vid gångvägen såg vi gräsen vildtimotej och foderlosta.

Snart kom vi in i ett område som tidigare varit soptipp. Här var det förstås näringsrikare mark. Här såg vi ett snår av bocktörne, vars bär är kända som gojibär. De här buskarna såg dock inte ut att sätta frukt, men blommade gjorde de. Den mest imponerande växten här var praktkungsljus, som det var ganska många av. Här fanns också krustistel och åkertistel, och ett par ulltistlar såg vi också. Här växte också volgasenap, som väl är ganska sällsynt. Vandringen avslutades med att fika intogs (på lite avstånd från greenen till hål 15).
Anders Sigfridsson


Kenth förklarar skillnaden mellan bonde och drängar hos den ovanliga växten slåttergubbe. Foto: Aina Bjerstedt

Floravandring vid Fjällmossen torsdagen 27 juli

Kenth Ljungberg ledde 25 vandrare över rishedar, fukthedar , lagg och högmosse vid en av Sveriges sydligaste högmossar.


Foto: Aina Bjerstedt

Floravandring vid Åhus trädesmarker onsdagen den 12 juli 2017.

Vandringen började som vanligt kl. 18.00 vid Blå station. Vi blev nio deltagare inklusive ledaren, Kjell-Arne Olsson. Det låga deltagarantalet berodde nog på vädret; det hade regnat lätt sedan före kl. tolv, och det regnade fortfarande lite, men någon vind märktes inte.

Vi började vandringen med att gå österut norr om Flötövägen. Här kunde Kjell-Arne visa jordklöver, harklöver, mellanlusern, väddklint, sandklint, bockrot och axveronika. Naturligtvis såg vi det Åhustypiska pukvetet och puktörnet. Vi blev visade några gräs, t.ex. den dominerande knylhavren, vildtimotej och hårdsvingel. Eftersom det regnat ganska hyggligt sedan början av juni, var växtligheten i ovanligt god kondition.

Vi svängde av norrut och gick en bit från väg 118. Där kom vi in på ett område där marken var bearbetad (ruderatmark), och här såg vi kornvallmo, mjukdån, svinmålla och den ovanliga bägarnattskattan. Här visade Kjell hur man skiljer rajgräsets ax från kvickrotens. Vandringen avslutades med fikaintag vid Blå station.

Anders Sigfridsson

Onsdagen 21 juni Floravandring vid Åraslövs mosse

Kenth Ljungberg ledde vandringen med 23 deltagare som bland annat fick se vaxnycklar, flugblomster och Jungfru Marie nycklar.

Söndagen 18 juni Vilda blommornas dag i Allarp (Bromölla)

20 personer ( 12 män och 8 kvinnor) deltog i vandringen varav två var ledare (Krister Håkansson och Barbro Ahlner) och en kom från K-Bladet (artikel 19 juni)

Den torra försommaren innebar att vårt egentliga mål beteshagarna nere vid Ivösjön var mycket välbetat av kor. Efter en genomgång av områdets geologi och historia började vi titta på torrbacken där vi ställt bilarna. Här fanns mycket att titta på från höskallra till backnejlika. Ett och annat gräs namngavs och det konstaterades att de är snygga när de blommar t.o.m hundäxing. Vägen ner till beteshagarna innebar många stopp trots att den blivit snaggad precis. Vi såg skillnad på växtligheten vid åkerkanter och ditlagda jordhögar och mager torrmark. Åkerkulla, ängsknavel, stillfrö, kvarstående smällspirea och fem sorters olika rosor är bara några exempel. Efter fikat begav vi oss ut på det egentliga målet och hittade enstaka ex av bl.a ängsnattviol, kärrknipprot, ängsnycklar, jungfrulin, småvänderot, darrgräs och flertal starrar. Dock var det enda hartmansstarren vi fann förra veckan uppäten. Härmsångare och törnsångare ackompanjerade. Längs ut på udden fanns loppstarren kvar trots vidsvinsangrepp och i närheten fann vi sileshår. Alltså är området en mosaik av rikare och fattigmark med en oerhörd biologisk mångfald. Det var bättre förr sa de som varit där många gånger nu har gässen inte bara betat bort vassen utan också massa orkidéer. Men området är fortfarande fint trots torkan.
Barbro Ahlner

Sandnejlika

De vilda blommornas dag på Rinkaby skjutfält söndagen den 18 juni 2017.

Enligt programmet skulle vi idag ha studerat floran på golfbanan i Åhus, men Kjell-Arne och någon i golfklubben hade beslutat att ändra detta till att man skulle genomföra De vilda blommornas dag på skjutfältet i stället. 19 personer deltog. Kjell-Arne Olsson ledde vandringen, men Karin Hernborg och en dam från Länsstyrelsen bidrog också med information. Vädret var behagligt med ca 25 grader, sol och en måttlig västlig vind.

Vandringen utgick från parkeringen utanför skjutfältsgränsen. Vi började med att titta på undervegetationen i tallskogen inne på skjutfältet. Där såg vi orkidén skogsknipprot, som dock inte blommade ännu. Det mest utmärkande för floran här var dock pyrolaväxterna. Vi såg björkpyrola, som var talrikast av dem, grönpyrola, ögonpyrola, som vi knappast hade sett om den inte hade blommat, eftersom den har små blad men en enda stor vit blomma, samt ryl, som lite påminner om lingon. Vi såg också ett exemplar av den klorofyllösa tallörten på väg upp ur mossan. Den tillhör också pyrolaväxterna.

Snart kom vi ut på den öppna marken norr om skogen vid skjutfältsgränsen, där vi har Nordens sällsyntaste växtsamhälle, sandstäpp, Vi stannade till vid utemuséet, där Karin Hernborg och damen från Länsstyrelsen informerade bl.a. om naturvårdsåtgärderna vid kusten. Snart kunde Kjell-Arne visa några typiska sandstäppsarter, nämligen sandnejlika, grådådra och gräsen tofsäxing, sandsvingel och sandtimotej, ett litet ettårigt gräs. Där växte också och blommade nu det för Åhus typiska pukvetet.

Vi fortsatte vandringen mot stranden längs en yta som brändes för ett och ett halvt år sedan, och här avslutades exkursionen med fikaintag, för dem som hade det med sig.
Anders Sigfridsson

Storkdag i Viby lördagen 3 juni

Många intresserade trängdes runt Petter Albinsson, när han ringmärkte de två storkungarna från boet ovanför gårdsbutiken. Petter är projektledare för Storkprojektet och har bråda dagar nu när storkungarna snart är flygfärdiga. I hela Skåne finns nu ca 70 friflygande storkpar och ca 200 ungar kommer att få flytta söderut i höst.
Evert Valfridsson från fågelklubben och Christer Neideman informerade också om storkarna och om vänföreningen ”Storkens Vänner”. De två ungarna från ”potatisladan” kunde också ringmärkas, medan ungarna i det för året nya tredje boet var alltför små för att kunna ringmärkas. Vänföreningen fick 8 nya medlemmar och Evert och hans medhjälpare lyckades sälja storkpins för 790 kronor!
Christer Neideman

Lunchvandringar med Karin Bergendal

Vårens första lunchvandring, den 18e maj, var i Kulturkvarteret i Kristianstad. Vi samlades 12.00 vid Stadsbibliotekets entré och vi började med att studera en Sykomorlönn, alias Tysk lönn, som växer där. Barken faller av i flagor, som på en Platan. Sedan tittade vi närmre på en mycket ståtlig blodbok och fick lära oss att denna egentligen inte är en egen art, utan en mutation av den vanliga boken. Karin Bergendal, som ledde vandringen, var som vanligt väl förberedd och vi fick massor av spännande information om träden här. Vi beundrade det vackra bladverket på en Ornäsbjörk, planterad 1986. På dessa är det bara de yttre grenarna som hänger ner. 12.45 var den officiella guidningen slut, men vi var flera som valde att följa med på en extra tur, bl.a. till en pärlbuske.

Den 2a lunchvandringen var vid Länsresidenset. Då deltog 16 personer.
Aina Bjerstedt

Floravandring vid Fjälkinge backe onsdagen 17 maj

Vi var 29 personer (fördelat på 14 kvinnor och 15 män samt en hund) som samlades på parkeringsplatsen vid Fjälkinge backe naturreservat. Några kom långväga ifrån som från Lund och Helsingborg medan andra kom nedifrån byn. Kvällen var fin och bjöd på en behaglig vandring med en nedåtgående sol i väster. Vi tittade på äkta fläder och druvfläder och lärde oss artbestämma med hjälp av färg på märgen (vit respektiv orange). Ute på betesmarken tittade vi på det märkliga konstverket från millennieskiftet – en hög rörkonstruktion med stol och stora hörlurar där tanken är att klättra upp, lyssna på gångna tider och skåda in i framtiden. Konstverket är bekostat av kommunen och ersatte ett planerat ”rekordfyrverkeri”. Det står ovanpå en högvattenreservoar som svarar för Fjälkinges vattenförsörjning.

Fjälkinge backe är ett av de ”restberg” som tillsammans med Lilles backe, Kjugekull och Ivöklack sticker upp ur Kristianstadslättens kritkalksberggrund, når cirka 100 meters höjd och består av 1,5 miljoner gammalt urberg. Högst upp finns ett 18 meter högt utsiktstorn från 1930-talet, nyligen restaurerat.

På betesmarken tittade vi på vita blommor som fältarv, mandelblomma, lomme, backtrav , lundtrav, sandkrassing, nagelört, på gula blommar som luddfingerört, knölsmörblomma, humlelusern, gullusern, käringtand, de blåa teveronika, majveronika, ärenpris och lilablommande tjärblomster, mjuknäva, skatnäva. Vårens backsippor hade börjat bilda fröställningar och endast enstaka blommor syntes. I betesmarken såg vi hagtornsbuskar – delvis ”formklippta” av betesdjuren, snår av rosbuskar och enstaka slånbuskage. Vi såg en enorm häxring i betet och vi tittade på en av backens två naturliga källor.

Vi tog en fikapaus på några stenhällar. I kanten på hällarna, där jordlagret var tunt och torka råder sågs flera ettåriga växter, bland annat brokförgätmigej och den sällsynta men småvuxna växten jungfrukam. När vi bröt upp från fikat var det ett par spillkråkor som väckte uppmärksamhet genom sina skrik inne i bokskogen.
Kenth Ljungberg

 

Kabbeleka

Vandring längs Julebodaån söndagen 23 april

Söndagen den 23 april samlades vi, 14 personer under ledning av Kenth Ljungberg, vid Holmaboden som ligger alldeles inpå den norra gränsen till Ravlunda skjutfält. Inledningsvis informerades om att Naturskyddsföreningen i Kristianstad och Bromölla är medlem i Österlens Vattenråd, en ideell förening med syfte att bevara och förbättra vattenkvalitet och naturvärden samt bedriva information om ett antal Österlenåar. Sammanlagt ingår nio åar och bäckar varav Julebodaån och Segesholmsån finns i Kristianstads kommun.

Vi började vår vandring längs vägen mot Maglehem eftersom den nedre delen av ån är blockerad av Stora Julebodas fruktodlingar. Efter en dryg kilometer kunde vi nå ner till ån och se hur den i täta meandrar slingrade sig fram i dalbottnen. På flera ställen sågs spår efter äldre åfåror som sumpat igen när ån brutit igenom och tagit ny väg. Längs ån växer al, ask blandat med hägg och viden. Vinbärsbuskar och humle är andra följeväxter liksom strutbräken och pestskråp. Bland vårblommor såg vi svalört, vårlök, smånunneört, gul- och vitsippa, desmeknopp, gullpudra, kabbleka och nästan utslagen tandrot. Nära ån, i torrt fjolårsgräs upptäckte vi en tjock, uppsvälld hona av majbagge.

Julebodaån har sina källflöden på Linderödsåsen, drygt två mil inåt land och har ett avrinningsområde på cirka 4700 ha. Då ån meandrar blir vattnets väg till havet betydligt längre. Där ån börjar är höjden över havet cirka 160 meter och vattnet forsar eller strömmar snabbt. Detta tillsammans med att ån i stort sett kantas av träd hela vägen och vattentillförseln består av grundvatten gör att vattnet håller sig kallt och syrerikt. Julebodaån har en stor andel strömvattensträckor och goda lekbottnar och är därmed, liksom flera andra åar i regionen, ett viktigt vattendrag för återväxt av såväl havsvandrande som stationär öring.

Ett par tusen havsöringar går varje höst upp i ån för att leka. Andra förekommande fiskarter är stensimpa, nejonöga och ål. Stensimpa är en art som kräver rent, syrerikt vatten och är en karaktärsart för de östskånska åarna. Vidare finns i Julebodaån bottenlevade smådjur som är känsliga för föroreningar, bland annat de sällsynta arterna Ecclisopteryx dalecarlica, Odontocerum albicorne och Capnopis schilleri.

Vi fortsatte längs ån och på vägar fram till Blåherremölla kvarn, där vi fick se forsärla vid laxtrappan innan vi intog vår medhavda fika. Namnet Blåherre-mölla kommer från hägern och tidigare fanns (en gammal) hägerkoloni i närheten av möllan. Återfärden gick längs södra sidan av ån där det närmast Blåherremölla finns branta sluttningar mot ån med gamla bokar, lång trädkontinuitet och en stor biologisk mångfald knuten till bokträden.
Kenth Ljungberg

Röjardag i Gyetorp lördagen 8 april

Vi var fem som samlades vid Gyetorp och mottogs av sjungande taltrast och skrikande örnar. Olle Wennberg hade tjuvstartat med att ideellt röja buskar under ett tiotal dagar. Så vi koncentrerade oss på att samla ihop och elda upp så mycket som möjligt av riset. Vi lyckades i varje fall elda upp mer än en tredjedel och fick en fin glöd att grilla korv på. Vädret var bra och solen kom fram på slutet. Blåsippor och vitsippor blommade inne i skogen och letade man noga hittade man också blommande desmeknopp och smånunneört. Ute i kärret såg man små majviveplantor och även några orkideblad som visade vad som skulle blomma om någon månad. Vid en vandring ut mot havet sågs några sälar vila på stenar i havet och några strandpipare och en skärfläcka höll till vid stranden.
Christer Neideman

Tranbuss till Pulken söndagen 2 april

Bussen avgick nästan full (40 personer) och vi stannade först vid storkcentret i Viby. Det duggade lite, men åsynen av ett helt nytt bo på den bortersta ladan stimulerade alla. Dessutom upptäckte Evert Valfridsson att det satt ännu en stork högst upp på kyrkspiran! Christer Neideman berättade om storkarna och storkprojektet innan vi fortsatte mot Pulken.

Vid Pulken gick uppskattningsvis ca 6000 tranor, som var lätta att se och höra på nära håll. Vi styrkte oss också med Yngsjö IF:s grillade korv och Studiefrämjandets kaffe. Molnen skingrades långsamt och Evert berättade om tranornas liv. Strax efter kl 16 kom Ulf Börjesson med sin traktor och gödselspridare. Han spred dock inte gödsel utan ca 1000 kg korn på tranåkern. Tranorna trumpetade, dansade och böljade fram och tillbaka runt traktorn. De hade uppenbart väntat ivrigt på kvällsmaten. Vi kunde nöjda anträda återfärden mot naturum. Tranbussen var ett samarrangemang mellan naturum Vattenrike, Fågelklubben, Studiefrämjandet och vår egen förening.
Christer Neideman

Klädbytaredag på Regionmuseet lördagen 1 april

REKORD PÅ KLÄDBYTARDAGEN! Handla miljövänligtgruppen arrangerade i år igen tillsammans med kommunen KLÄDBYTARDAG. Över 100 personer lämnade in 450 plagg som kunde skifta ägare och minska vår konsumtion.


Den gamla valvbron över Edre Ström vid Brotorpet

Skogsutflykt till Immeln – Raslången söndagen 26 mars

Vi var 11 personer som under Anders Ekstrands ledning samlades vid Mjönäs byahus. Först besökte vi Ekopark Raslången, som ägs av Sveaskog och som är ett större sammanhängande skogslandskap om totalt 1263 hektar varav cirka 1200 hektar är produktiv skogsmark. Ekoparken är belägen strax väster om Olofström på gränsen mellan Skåne och Blekinge län. Sveaskog har beslutat om 36 ekoparker runt om i landet. När en ekopark bildas skrivs ett naturvårdsavtal med Skogsstyrelsen som säkrar att natur- och kulturvärdena skyddas på lång sikt. Ekopark Raslången kännetecknas av inslag av ädellövskog. Många av dessa ädellövsbestånd är äldre än 60 år och därmed särskilt viktiga ur ett landskapsekologiskt perspektiv. Området ligger på gränsen mellan granens och bokens naturliga utbredningsområden, i den smala zon där de båda möts. Både bok och gran förkommer naturligt och trädslagen trivs på samma växtplatser, där de växlat som segrare i kampen om livsutrymmet. Målet med Ekopark Raslången är att bevara och utveckla ädellövskog och lövnaturskog. Gran ska inte skötas för produktionsändamål i ekoparken, utan det naturliga spelet mellan gran och bok ska få fortsätta.

Vi vandrade ut på Västerviksnäs, en udde i Raslången. Solen gassade och det flög citronfjärilar på många ställen längs skogsvägen. Vi såg också nässelfjäril, påfågelöga samt en sorgmantel som flög förbi. Anders visade bland annat på bokvårtlav och bokklotterlav på en gammal bok. När vi fikade längst ut på udden sågs en duvhök dra förbi och på återvägen två tofsmesar som byggde bo. Längs vägen såg vi också ett ”hackspettshöghus” i en högstammig äldre tall.

Vi förflyttade oss sedan till naturreservatet Brotorpet som ligger vid Immelns utflöde. Här följde vi utloppet, som kallas Edre ström, till dess inflöde i Filkesjön. Närmast utloppet kunde vi se resterna av en byggnad som innehållit en ålakista, men som inte längre var i funktion. Intill vattnet blommade tussilago och vårfryle. Edre ström är djurskyddsområde till skydd för Immelöringens lekplatser. I naturreservatet Brotorpet konstaterade vi att gran avverkats till förmån för framtida löv- och ädellövskogsutveckling.

Dagens kulturella bidrag var den fantastiska gamla stenvalvbron vid Edre ström samt vetskapen om att vi här rörde oss i de tassemarker där Bildsköne Bengtsson och tatuerade Johansson hade sin beryktade koja och tjuvgömma!
Kenth Ljungberg

Föredrag om Donaudeltat och årsmöte onsdagen 8 mars

Föreningens nittiosjätte årsmöte med föredrag lockade ett trettiotal medlemmar och denna gång började vi kvällen med föredraget. Den skicklige fotografen Thomas Johnsson från Hässleholm berättade om en resa med båt i det tio mil breda Donaudeltat. Deltat är fyllt av vassar och sumpskog och har ett mycket rikt fågelliv med hägrar, ibisar, skarvar, pelikaner, kungsfiskare, blåkråkor och mycket annat. Han gav också en bakgrundsbild om landet Rumänien och om dess historia och sociala och politiska problem. Vi tackar för en mycket sevärd bildvisning!

Efter fikapausen började årsmötet med genomgång av förra årets verksamhet och ekonomi. Föreningen hade vid årsskiftet 1419 medlemmar, men bokslutet slutade tyvärr med underskott. Anita Nilsson avgick från styrelsen, men valdes i stället in i valberedningen. Nya i styrelsen blev Tomas Friman och Rune Stenholm Jakobsen.

Den stora nyheten var att föreningen antog helt nya stadgar och samtidigt bytte namn till ”Naturskyddsföreningen i Kristianstad och Bromölla”. Föreningen har länge haft både Kristianstads och Bromölla kommuner som verksamhetsområde och nu syns det på det officiella föreningsnamnet också!
Christer Neideman

Kungsfiskare

Vandring längs med Skräbeån söndagen 26 februari

18 st (varav 5 kvinnor) hade trotsat duggregnet och anslöt vid Nymölla kvarn. Att det var så få Bromöllabor berodde möjligen på att kommuninfo inte tog in evenemanget trots inlämning i rätt tid?

Fågelklubbens ordförande Nils Waldemarsson tog täten mot havet och berättade föredömligt om vattenståndet, fågelförekomsten och fisket i ån under året. Regnet upphörde och vi bestämde oss för att det var vår. Vi såg flera honblommor på hasslarna och gravänder. Spillkråkan hade letat insekter i en högstubbe och lämnat efter sig massa barkflisor. Grönsiskor patrullerade i mängd, Nere vid havet fick Evert syn på sjöorre och ett par svärtor. I tubkikaren såg vi andra också dem.

På tillbakavägen fick Nils syn på en kungsfiskare och vi var några som också skymtade den. Efter fikat vid kvarnen gick vi norrut och då fick alla se strömstaren i sin prakt och hörde och såg sånglärkan. 35 arter blev det totalt.
Barbro Ahlner

Träden i landskapet föredrag av Anders Ekstrand onsdagen 22 februari

Anders, som är jägmästare vid Södra, men också ideell naturvårdare i Naturskyddsföreningen i Göinge, tog oss med på en tidsresa i den skånska skogen. Vi var 15 personer som mött upp. Anders gav oss förutsättningarna för den skånska skogen: större delen tillhör den nemorala lövskogsregionen, men en liten del i nordost tillhör taigan (barrskogsregionen). Det är atlantiskt klimat i väster med hög nederbörd medan det är torrt i östra Skåne och där har skogsbränder haft stor påverkan.

Med människans kolonisation av landskapet började skogen trängas undan. Marken betades och odlades. Befästningar och borgar krävde många grova träd, främst ekar. Krigsskepp och andra fartyg slukade också grova ekar. Eken blev regale (kungens egendom). För att ge ett mått så krävdes det 4000 ekar med en diameter av > 80 centimeter för att bygga en rekonstruktion av Ostindiefararen Göteborg! Annat som slukade trä (ved) var järnframställning, tillverkning av träkol och tjära samt hägnader för att stänga djuren ute från inägomark. Landskapet blev allt fattigare på ”riktiga” träd och det satte sina spår i husbyggnationen. I norra Skåne byggdes husen i trä med fackverk av ek – i andra delar byggdes hus i korsvirke med stommar av trä med mellanrummen fyllda av stampad lera eller i bästa fall tegel.

Anders hade med sig en hel korg med verktyg och redskap gjorda av trä eller för att arbeta i trä. I lanthushållets tid var trä av största vikt för tillverkning av nyttoföremål. Kunskapen om olika trädarters egenskaper och användbarhet var stor, till exempel var avenbok och oxel hårda träslag som dög till kuggar i kvarnar och sågverk. Under 1800-talet och en god bit in på 1900-talet var tillverkning av stegar, korgar, räfsor, takstickor med mera en viktig inkomstkälla i norra Skåne.

När det gäller skogens status idag menar Anders att det under historisk tid inte funnits så mycket skog i Skåne som nu. Det mesta är i och för sig planterat och skött men genom certifiering och hänsynsregler finns det utrymme för att utveckla biologisk mångfald. Det finns fortfarande gammelekar, bland annat i ett område utmed Helgeån.  Eken är enskilt det träd som innehåller den största artdiversiteten. Problemet är att det finns en ”utdöendeskuld”, det vill säga gamla ekar saknar ersättare. Anders bedömer vidare att boken är på frammarsch. Det finns ett antal fågelarter som troligen är på uppgång: brandkronad kungsfågel, trädkrypare, trädgårdsträdkrypare, gulhämpling. Anders avslutar i en hoppfull och positiv anda när det gäller den skånska skogens framtid!
Kenth Ljungberg

Medlemsträff onsdagen den 1 februari på Studiefrämjandet.

Fyra kretsmedlemmar förutom styrelseledamöterna Barbro Ahlner, Karin Bergendal, Agnetha Björklund, Kenth Ljungberg, Christer Neideman och Anders Sigfridsson kom för att ge och få information och inspiration om kretsens verksamhet. Vi hade också en gäst från Naturskyddsföreningen Göinge, Mikael Gustafsson, som berättade om strandpaddan inom vår krets’ verksamhetsområde. Han berättade också om aktiviteter inom sin krets.

Mikael inventerade alltså strandpaddorna inom vårt område 2016 och hoppades att den grodgrupp som tidigare fanns inom vår förening skulle återuppstå för att fortsätta följa upp inventeringen. Mötet slutade också med att 9 personer skrev upp sig som intresserade av detta! De närvarande bjöds också på fika.
Anders Sigfridsson

Örnbuss söndagen 29 januari

Vädret var även denna dag milt, mulet och lite disigt. Vi var trettio deltagare under ledning av Christer Neideman och Evert Valfridsson, som anlände med bussen till Tosteberga hamn. Vi blev först mycket besvikna eftersom en båt med fiskeentusiaster tydligen passerat just utanför örnmatningen och inga örnar alls syntes. Efter att vi noga granskat alla kobbar och skär upptäckte vi till slut ryggen på en ung havsörn som satt stilla på ön närmast matningen. Så småningom hittade vi ännu en örn som satt i en buske ännu mycket längre bort. Tyvärr hittade vi aldrig fler örnar, men tröstade oss med en vacker flock på ca 30 salskrakar som dök i viken.

Efter att ha förtärt byalagets goda korv åkte vi sedan till Landön, där vi fick se två vårtecken: ringduvor i skogsdungen och fyra storspovar i det grunda vattnet mot Micklagårdshållet. Trots flitigt spanande genom diset ut mot öarna blev det inga fler örnar utan vi fick nöja oss med diverse sjöfåglar t ex storskarv och stor- och småskrake. På hemvägen såg vi också tornfalk på nära håll och båda storkparen på sina bon i Viby.

Örndag i Tosteberga söndagen 22 januari

Vädret var milt, mulet och med rester av gårdagens dimmor. Men redan från början såg vi ett tiotal havsörnar runt örnutfodringen söder om Tosteberga hamn. Som vanligt berättade Lars Jarnemo om sin långa utfodring av de övervintrande örnarna och Christer Neideman fyllde i med lite om havsörnens historia under de senaste hundra åren. Fågelklubbens ordförande Nils Waldemarsson berättade om hur antalet havsörnar ökat och arten börjat häcka även i Skåne, där det 2016 fanns 34 revir varav minst 6 i Kristianstads och Bromölla kommuner. Naturskyddsföreningens projekt ”Havsörn” har alltså lyckats över förväntan. Tyvärr går det sämre för kungsörnarna, även om de numera finns häckande även i Skåne med två revir i våra trakter. Efter några timmar återkom dimman, men som tur var minskade den sedan åter och som mest såg vi 15 havsörnar samtidigt från hamnplanen. Anders Jarnemo som satt i gömslet vid åteln kunde under förmiddagen avläsa 5 ringmärkta havsörnar och såg samtidigt minst 15 andra örnar, alltså var det sammanlagt minst 20 olika havsörnar som besökte utfodringen under förmiddagen!