Tidigare aktiviteter 2017

 


Den gamla valvbron över Edre Ström vid Brotorpet

Skogsutflykt till Immeln – Raslången söndagen 26 mars

 

Föredrag om Donaudeltat och årsmöte onsdagen 8 mars

Föreningens nittiosjätte årsmöte med föredrag lockade ett trettiotal medlemmar och denna gång började vi kvällen med föredraget. Den skicklige fotografen Thomas Johnsson från Hässleholm berättade om en resa med båt i det tio mil breda Donaudeltat. Deltat är fyllt av vassar och sumpskog och har ett mycket rikt fågelliv med hägrar, ibisar, skarvar, pelikaner, kungsfiskare, blåkråkor och mycket annat. Han gav också en bakgrundsbild om landet Rumänien och om dess historia och sociala och politiska problem. Vi tackar för en mycket sevärd bildvisning!

Efter fikapausen började årsmötet med genomgång av förra årets verksamhet och ekonomi. Föreningen hade vid årsskiftet 1419 medlemmar, men bokslutet slutade tyvärr med underskott. Anita Nilsson avgick från styrelsen, men valdes i stället in i valberedningen. Nya i styrelsen blev Tomas Friman och Rune Stenholm Jakobsen.

Den stora nyheten var att föreningen antog helt nya stadgar och samtidigt bytte namn till ”Naturskyddsföreningen i Kristianstad och Bromölla”. Föreningen har länge haft både Kristianstads och Bromölla kommuner som verksamhetsområde och nu syns det på det officiella föreningsnamnet också!
Christer Neideman

Kungsfiskare

Vandring längs med Skräbeån söndagen 26 februari

18 st (varav 5 kvinnor) hade trotsat duggregnet och anslöt vid Nymölla kvarn. Att det var så få Bromöllabor berodde möjligen på att kommuninfo inte tog in evenemanget trots inlämning i rätt tid?

Fågelklubbens ordförande Nils Waldemarsson tog täten mot havet och berättade föredömligt om vattenståndet, fågelförekomsten och fisket i ån under året. Regnet upphörde och vi bestämde oss för att det var vår. Vi såg flera honblommor på hasslarna och gravänder. Spillkråkan hade letat insekter i en högstubbe och lämnat efter sig massa barkflisor. Grönsiskor patrullerade i mängd, Nere vid havet fick Evert syn på sjöorre och ett par svärtor. I tubkikaren såg vi andra också dem.

På tillbakavägen fick Nils syn på en kungsfiskare och vi var några som också skymtade den. Efter fikat vid kvarnen gick vi norrut och då fick alla se strömstaren i sin prakt och hörde och såg sånglärkan. 35 arter blev det totalt.
Barbro Ahlner

Träden i landskapet föredrag av Anders Ekstrand onsdagen 22 februari

Anders, som är jägmästare vid Södra, men också ideell naturvårdare i Naturskyddsföreningen i Göinge, tog oss med på en tidsresa i den skånska skogen. Vi var 15 personer som mött upp. Anders gav oss förutsättningarna för den skånska skogen: större delen tillhör den nemorala lövskogsregionen, men en liten del i nordost tillhör taigan (barrskogsregionen). Det är atlantiskt klimat i väster med hög nederbörd medan det är torrt i östra Skåne och där har skogsbränder haft stor påverkan.

Med människans kolonisation av landskapet började skogen trängas undan. Marken betades och odlades. Befästningar och borgar krävde många grova träd, främst ekar. Krigsskepp och andra fartyg slukade också grova ekar. Eken blev regale (kungens egendom). För att ge ett mått så krävdes det 4000 ekar med en diameter av > 80 centimeter för att bygga en rekonstruktion av Ostindiefararen Göteborg! Annat som slukade trä (ved) var järnframställning, tillverkning av träkol och tjära samt hägnader för att stänga djuren ute från inägomark. Landskapet blev allt fattigare på ”riktiga” träd och det satte sina spår i husbyggnationen. I norra Skåne byggdes husen i trä med fackverk av ek – i andra delar byggdes hus i korsvirke med stommar av trä med mellanrummen fyllda av stampad lera eller i bästa fall tegel.

Anders hade med sig en hel korg med verktyg och redskap gjorda av trä eller för att arbeta i trä. I lanthushållets tid var trä av största vikt för tillverkning av nyttoföremål. Kunskapen om olika trädarters egenskaper och användbarhet var stor, till exempel var avenbok och oxel hårda träslag som dög till kuggar i kvarnar och sågverk. Under 1800-talet och en god bit in på 1900-talet var tillverkning av stegar, korgar, räfsor, takstickor med mera en viktig inkomstkälla i norra Skåne.

När det gäller skogens status idag menar Anders att det under historisk tid inte funnits så mycket skog i Skåne som nu. Det mesta är i och för sig planterat och skött men genom certifiering och hänsynsregler finns det utrymme för att utveckla biologisk mångfald. Det finns fortfarande gammelekar, bland annat i ett område utmed Helgeån.  Eken är enskilt det träd som innehåller den största artdiversiteten. Problemet är att det finns en ”utdöendeskuld”, det vill säga gamla ekar saknar ersättare. Anders bedömer vidare att boken är på frammarsch. Det finns ett antal fågelarter som troligen är på uppgång: brandkronad kungsfågel, trädkrypare, trädgårdsträdkrypare, gulhämpling. Anders avslutar i en hoppfull och positiv anda när det gäller den skånska skogens framtid!
Kenth Ljungberg

Medlemsträff onsdagen den 1 februari på Studiefrämjandet.

Fyra kretsmedlemmar förutom styrelseledamöterna Barbro Ahlner, Karin Bergendal, Agnetha Björklund, Kenth Ljungberg, Christer Neideman och Anders Sigfridsson kom för att ge och få information och inspiration om kretsens verksamhet. Vi hade också en gäst från Naturskyddsföreningen Göinge, Mikael Gustafsson, som berättade om strandpaddan inom vår krets’ verksamhetsområde. Han berättade också om aktiviteter inom sin krets.

Mikael inventerade alltså strandpaddorna inom vårt område 2016 och hoppades att den grodgrupp som tidigare fanns inom vår förening skulle återuppstå för att fortsätta följa upp inventeringen. Mötet slutade också med att 9 personer skrev upp sig som intresserade av detta! De närvarande bjöds också på fika.
Anders Sigfridsson

Örnbuss söndagen 29 januari

Vädret var även denna dag milt, mulet och lite disigt. Vi var trettio deltagare under ledning av Christer Neideman och Evert Valfridsson, som anlände med bussen till Tosteberga hamn. Vi blev först mycket besvikna eftersom en båt med fiskeentusiaster tydligen passerat just utanför örnmatningen och inga örnar alls syntes. Efter att vi noga granskat alla kobbar och skär upptäckte vi till slut ryggen på en ung havsörn som satt stilla på ön närmast matningen. Så småningom hittade vi ännu en örn som satt i en buske ännu mycket längre bort. Tyvärr hittade vi aldrig fler örnar, men tröstade oss med en vacker flock på ca 30 salskrakar som dök i viken.

Efter att ha förtärt byalagets goda korv åkte vi sedan till Landön, där vi fick se två vårtecken: ringduvor i skogsdungen och fyra storspovar i det grunda vattnet mot Micklagårdshållet. Trots flitigt spanande genom diset ut mot öarna blev det inga fler örnar utan vi fick nöja oss med diverse sjöfåglar t ex storskarv och stor- och småskrake. På hemvägen såg vi också tornfalk på nära håll och båda storkparen på sina bon i Viby.

Örndag i Tosteberga söndagen 22 januari

Vädret var milt, mulet och med rester av gårdagens dimmor. Men redan från början såg vi ett tiotal havsörnar runt örnutfodringen söder om Tosteberga hamn. Som vanligt berättade Lars Jarnemo om sin långa utfodring av de övervintrande örnarna och Christer Neideman fyllde i med lite om havsörnens historia under de senaste hundra åren. Fågelklubbens ordförande Nils Waldemarsson berättade om hur antalet havsörnar ökat och arten börjat häcka även i Skåne, där det 2016 fanns 34 revir varav minst 6 i Kristianstads och Bromölla kommuner. Naturskyddsföreningens projekt ”Havsörn” har alltså lyckats över förväntan. Tyvärr går det sämre för kungsörnarna, även om de numera finns häckande även i Skåne med två revir i våra trakter. Efter några timmar återkom dimman, men som tur var minskade den sedan åter och som mest såg vi 15 havsörnar samtidigt från hamnplanen. Anders Jarnemo som satt i gömslet vid åteln kunde under förmiddagen avläsa 5 ringmärkta havsörnar och såg samtidigt minst 15 andra örnar, alltså var det sammanlagt minst 20 olika havsörnar som besökte utfodringen under förmiddagen!